onsdag 29 juli 2015

Mitt svar till "anonym"

Vill börja med att skicka ut ett stort hjärtligt tack till alla er underbara läsare som varit så snabba med att "skydda och står upp för" mig från kommentaren som anonym lämnade i förra inlägget. Det har verkligen värmt inombords att få så mycket medhåll och stöttning i vad som egentligen kan anses vara en totalt onödig kommentar med väldigt mycket åsikter och till viss del skuldbeläggande mot mig. 

Så istället för att göra som jag vanligtvis gör, att svara direkt på kommentarerna  - kommer jag att göra detta inlägget som mitt huvudsakliga och samlade svar till "Anonym". 
"Läser fler bloggar än din där situationen är ungefär densamma. Jag slås i ditt fall av att du känns så . . . lakonisk. Var finns glädjen, nyfikenheten, stoltheten och den överväldigande glädjen över barnets framsteg och utveckling? När gläds ni tillsammans, du och din man, över barnet? När sitter ni tillsammans med tårarna rinnande för att ni älskar ert barn?"
Ja, vad ska jag säga egentligen... Jag tvingar absolut ingen att läsa min blogg, så om du inte gillar den behöver du absolut inte läsa den heller. Kan även erkänna att jag var tvungen att kolla upp vad lakonisk faktiskt betyder, och visst det kan säkert beskriva min blogg till stor del. Framförallt numera när jag inte har lika mycket tid över, och sällan hinner sätta mig ner en längre stund med bloggen.

Glädjen, nyfikenheten och stoltheten finns, och jag delar med mig av den till allt och alla i min omgivning. Att den inte finns med något nämnvärt i bloggen har sina skäl, främsta anledningen är väl för att jag inte har det behovet att dela med mig av det här då jag delar med mig av det i så många andra forum - som MIG, och inte anonymt som jag är i bloggen. Och tro mig, alla vet hur vår lilla tjej har blivit till och hur många år vi längtat och väntat på henne. Vet en del av mina läsare här som lätt kan intyga detta, då jag numera har öppen relation med dem främst över Facebook och via mail. 

Har under lång tid funderat på att göra min blogg offentlig, då vår resa överlag numera är helt offentlig - men det finns en hel del inlägg här som jag inte vill att alla ska läsa och veta om. Jag känner inte att alla i min omgivning behöver veta hur hårt denna resan tagit på mig, mitt äktenskap och hur det förstört relationer med både familj, släkt och vänner.

Och för att svara på dina frågor, Jag och mannen gläds var enda sekund över vår lilla tjej, vi har fortfarande inte kunna "lämna bort" henne till någon (mor- farföräldrar, min syster m.fl.) och det är inte för att de inte vill (de längtar och väntar, för att inte tala om köar) utan för att vi inte vill missa en sekund med henne. Och tårarna av glädje, de kan jag lova kommer ofta. Kan inte påstå att vi sitter tillsammans när det sker, utan det är sånt som sker i "farten" som när hon gör en ny grimas så att maten sprutar över hela köket eller när hon tittar på oss och bara ler... Ja, mest hela tiden. 

Men tårarna finns också konstant närvarande för saknade av vår lilla Bella. Att se vår lilltjej utvecklas och bli en egen individ mer och mer, väcker så oerhört många tankar kring Bella. Likaså finns det så otroligt mycket annat i vår vardag som tar kraft och energi. Vårt äktenskap, min depression och på gränsen till utbrändhet, längan efter och tankar om syskon, att börja jobba igen och att mannen ska gå hem på föräldraledighet, hundarna och för att inte glömma bort släkt och vänner. 

måndag 27 juli 2015

Semestern har börjat

Idag började mannen sin semester, så nu blir dagarna lite annorlunda (får jag hoppas) jämfört med när han jobbar. Dagen har spenderats med att jag först varit en sväng hos tandhygienisten för årlig kontroll, blev ett trevligt besök med tänder och tandkött i toppform (återhämtat sig ordentligt jämfört med senast och är bättre nu). Och sedan kom vänner och deras barn och mötte upp oss för en eftermiddag och kväll tillsammans.

Spenderade eftermiddagen på Malmöhus och tittat på deras nyöppnade akvariet, som så många andra när vädret inte är så härligt med sol och värme. Blev även att vi kikande på de andra utställningarna när vi var där och hade tid över innan de stängde. När vi kände att vi var färdiga, tog vi och promenerade iväg för att äta middag tillsammans också innan vi skildes åt för denna gången. 

Annars är kvällarna just nu kaos, lilltjejen vägrar sova och skriker flera timmar i sträck och det enda som funkar någotsånär är min famn. Det har lugnat sig lite igen men i lördags var den värsta natten sedan hennes kolik släppte. Men då visste jag knappt var jag skulle ta vägen, hon var otröstlig (testade verkligen allt, och inget hjälpte) men somnade tillslut av ren utmattning runt 4.30.

Men med undantag för en väldigt jobbig natt lördag till söndag, så har det varit en härlig och händelserik helg. På fredagen var vi en snabb sväng på Ikea och köpte lite saker som vi behövde. Var sedan på dop i lördags för ena vännens dotter, var en trevlig tillställning med god mat och trevliga människor. Söndagen blev väldigt seg efter så lite sömn, men vi fixade lite med projektet att börja barnsäkra hemmet en del. Fick bland annat dolt och gömt så gott som alla sladdar som finns här hemma i tv-bänken med alla spelkonsoler mm. För lilltjejens nya favorit sysselsättning är att ta sig fram och dra i alla sladdar.

Får se vad vi hittar på imorgon, inget som är planerat än.

torsdag 23 juli 2015

Snart semester

Snart går mannen på semester, han ska bara jobba imorgon med. Sen har vi tre veckor tillsammans, och han ska börja "hårdträna" inför att det är tid för honom att ta över rollen som föräldraledig. För den 1/9 ska jag börja jobba igen och mannen ska gå hem och ta hand om lilltjejen. Kommer dock börja min tid tillbaka på jobbet med lite semester. 

Vet inte riktigt vad vi kommer att hitta på under mannens semester, men det kommer nog bli en hel del dagsutflykter. Och vädret kommer nog också styra en hel del över vad vi kommer att hitta på. Ska dock börja med att gå på dop i helgen och så blir det ett besök hos tandläkaren för mig på måndag för årlig kontroll. Fast viktigast av allt är att vi kommer få lite tid att vårda äktenskapet, så jag hoppas att inte mannen kastar bort det helt (han har en förmåga till det annars).

Något jag måste göra under mannens semester, är att lämna lilltjejen längre stunder. Det längsta jag varit ifrån henne var ca 2 timmar när jag var och storhandlade till dopet med min mamma. Och så en del när vi var på Liseberg, men då såg jag henne nästan hela tiden ändå - så det räknar jag inte riktigt. 

Men jag vill inte vara ifrån henne, om jag inte behöver. Jag njuter av varenda sekund jag har chans att få spendera med henne, och ser ingen anledning till att inte ta vara på dem. 

Vem vet, kanske hinner/orkar jag med lite fler inlägg under mannens semester. Har en del påbörjade inlägg när det gäller tankar och funderingar på syskonförsök/saknad/graviditet/längtan/sorg m.fl. 

tisdag 14 juli 2015

Jag är kvar och jag saknar min blogg lite

Ni får ursäkta att inläggen på bloggen inte sker så ofta längre. Tiden räcker helt enkelt inte till på samma sätt längre, och då finns det vissa saker som går före allt annat. Plus att vår lilla tjej somnar sent, idag lyckades vi med det "omöjliga" och fick henne att sova precis innan 22. 

Ska nu dock försöka mig på att sammanfatta de senaste två veckorna, de veckor som gått sedan senaste inlägget. 

Började månaden med att besöka Bellas grav och fixa till lite där. Plockade också lite fläderblommor åt henne då det är en av mina absoluta favoriter. Fläderblomsdoften är verkligen sommar för mig. 

Lite sommarfint hos Bella

Vi har varit hos fotografen och valt ut bilder sedan vi var och fotograferade lilltjejen förra månaden, det slutade med att vi köpte alla digitalt - gick inte att välja bort någon - och tre (var av en till oss själv) förstoringar. 

Sen hade vi vår åttonde bröllopsdag den 7/7. Vi firade den lite, men långtifrån en härlig dag. Tror inte vi varit så stora ovänner som på den dagen (mannen hade tydligen "glömt" att förberedelser krävs när man har barn, han hade även "glömt" en del andra viktiga saker). Hann dock med en riktigt god fika på landet och sedan avslutade vi kvällen med att äta middag på samma restaurang som vi firade min examen 2013. Har inte varit där sedan dess, för det var då som Bella blev till och både sommaren 2013 och 2014 har jag varit gravid och inte velat/orkat vara där då. 

Riktigt god fika

Bröllopsmiddag för 2 1/2

Dagen efter bröllopsdagen försökte mannen kompensera mig lite för hur dålig vår bröllopsdag blev, så det blev en tur till Danmark. Spenderade först några timmar på Den blå planet och sedan blev det en del shopping med. Så den 8/7 blev en mycket trevligare dag.

Lilltjejen blev så fascinerad av alla fiskar på Den blå planet 

Att få fira en bröllopsdag som föräldrar MED barn har varit helt underbart och äntligen en dröm som gick i uppfyllelse. Har längtat och drömt om den dagen sedan vi gifte oss (och innan dess med om jag ska vara ärlig). 

Sen i lördags blev det en heldag i Göteborg och Liseberg. Åkte upp tillsammans med min syster och hennes två söner samt min lillebror och min pappa. Hade en helt fantastisk dag och det blev många skratt och karuseller för oss alla. Den enda som inte åkte något var min pappa. Till och med vår lilla tjej åkte karusell, och hon verkligen älskade det. 

Överlycklig tjej i Ponnykarusellen.

Nu är det vardag igen, och mannen är tillbaka på jobbet igen (han hade semester måndag - onsdag förra veckan). Men snart går han på semester, och lika så är det snart tid för oss att byta. Den 1/9 kommer han att gå hem och vara föräldraledig och jag ska börja jobba. Känns så otroligt konstigt, jag har varit hemma i 1,5 år nu och helt plötsligt så ska jag börja jobba igen.

Ska försöka blogga lite oftare och ventilera lite mer av vad som försiggår i min hjärna, men som sagt just nu är tiden en bristvara. Men jag behöver samtidig skriva av mig en del, känns tomt att inte skriva här så ofta. Så många gånger jag börjat, men ofta så slutar det med att det inte blir något för att lilltjejen vaknar eller för att tusen andra saker måste fixas.