lördag 29 november 2014

Busfröet är här!

15.15 blev vi föräldrar till en liten flicka och Bella blev storasyster. Förlossningen gick inte som planerat, och slutade med kejsarsnitt och en del dramatik för busfröet.

Berättar mer när jag hunnit landa och har smärtan från snittet under kontroll.

fredag 28 november 2014

28 november = BF

Så var det den 28 november 2014, vår BF med andra ord. Och inget busfrö har tittat ut idag heller. Från och med imorgon har jag med andra ord gått över tiden på riktigt med, inte bara utifrån vad som varit läkarnas mål med denna graviditeten. 


Haft en riktigt lång och jobbig dag, helt slut i kroppen. Hade önskat att jag hade en massa energi över, för jag skulle gärna vilja få gjort tusen saker här hemma (som mannen egentligen skulle gjort, men inte fixat än) - men i stället blir det bara att jag tittar på det och lägger mig för att vila. 



Dagen har varit riktigt lång, längre än vanligt. Mannen kom inte hem efter jobbet idag, utan för hans del var det julbord med kollegerna som gällde under kvällen. Tillslut kände jag mig så uttråkad och ensam att jag skrubbade rent vasken från kalk och massa andra beläggningar, rengjorde köksfläkten (undrar när jag gjorde det senast - för det behövdes verkligen), skrubbade micron och lite annat blandat i köket. 

torsdag 27 november 2014

Dagen innan BF

Då var det bara en dag kvar till vår BF, eller ja nu är det bara minuter jag pratar om egentligen när jag tittar på klockan. 

Dagen har bestått av en hel del värkar, men ingen regelbundenhet för det. Har brutet ihop några omgångar idag. Alla känslor och tankar som bubblar upp nu går helt enkelt inte att hålla tillbaka, utan nu får de komma upp till ytan. Mindre passande när jag var ute och gick med hundarna dock, desto bättre när jag hade mannen hemma och kunde krypa in i hans trygga famn. 

Imorgon är det alltså vår BF, en dag vi aldrig trodde jag skulle nå gravid. Men så blir det, och frågan är väl hur många dagar till som busfröet tänkt sig att jag ska vara gravid, innan busfröet behagar att komma ut.   

onsdag 26 november 2014

2 dagar

Då är det bara 2 dagar till BF, och det börjar kännas som att busfröet aldrig tänker komma ut. Börjar också misstänka att busfröet tar efter sin pappa och är/kommer bli en riktig tidsoptimist. När jag nämnde det för mannen, påpekade han direkt att i så fall blir det nog inte en november bebis utan december bebis istället - för än är inte BF nådd och förbi. 

Dagen har jag ägnat till att mysa med hundarna, tagit en lång och skön dusch, promenerat en hel del, och så har jag shoppat lite nya plagg till busfröet - även om det börjar bli tråkigt att köpa neutrala plagg nu. 

Har varit väldigt sugen på pasta de senaste dagarna och idag föreslog jag för mannen att vi skulle äta ute, sagt och gjort. Blev helt enkelt kvällsmat ute ikväll - Pasta så klart! 

För övrigt börjar frågan "har inte bebisen kommit än" börjat ställas av allt och alla nu. Lite smått irriterande om man säger som så. Är ju ganska så tydligt att bebisen inte kommit när magen står rakt ut och jag dessutom inte går runt med en vagn. 

tisdag 25 november 2014

3 dagar

Då var det tisdag, och det är idag två veckor sedan mitt cerklage togs. Det är även så att jag idag är tre dagar från BF. Behöver jag ens nämna hur jobbigt jag tycker att detta är nu? Jag tycker så klart att det är helt fantastiskt att min kropp lyckats (med en massa hjälp) hålla en graviditet full tid, men det gör också så ont i hjärtat att veta alla de här "extra veckorna" jag varit gravid (räknar från 34+0) hade räckt för att Bella skulle överlevt. 

Och ja, jag vet att man inte kan göra något åt det och det som hände, hände. Men hjärnan och hjärta är som de är, speciellt när man är i sorg. För mig känns det verkligen som att jag idag har gått över tiden med två veckor (även om jag inte nått min BF än), och det är inget som någon kan ändra på - utan så känns det för mig. 

På eftermiddagen igår var jag i alla fall hos barnmorskan för kontroll. Allt såg bra ut både för mig och busfröet, och en ny tid sattes i slutet på nästa vecka. En tid som jag verkligen hoppas på ska avbokas för att busfröet är fött. 

Så det är bara att fortsätta vänta, busfröet verkar i alla fall trivas bra där inne - är trots allt två veckor sen vi lämnade över ett "vräkningsbesked" genom borttagningen av cerklaget. Är så uttråkad att jag inte vet vad jag ska hitta på. Samtidigt som jag vill göra allt, känner jag mig trött och vill bara vila - vilket blir väldigt motsägelsefullt. Längtar tills mannen kommer hem, så att jag åtminstone har någon att prata med. 

måndag 24 november 2014

Inget har hänt än

Igår var en riktig hemmadag (en sån dag när man går runt i mjukiskläder, helt ostylad och håret bara ihopdraget i en tofs) med massor av fixande och donande i hemmet. Och så klart en mys med man och hundarna. 

Hade väl hoppats lite på att allt fixande och donande skulle kunna tänkas sätta igång förlossningen, men icke. Visst att det känns i kroppen att det är nära nu, men vad hjälper det - nu vill jag bara få hålla busfröet i min famn, och pussas dess panna och lukta på vår lilla bebis. 

Ligger faktiskt fortfarande kvar i sängen (varit uppe och ätit lite yoghurt dock, annars hade jag mått riktigt illa och varit sjukt hungrig nu), myser med hundarna medansvar regnet smattrar på fönstret och mannen befinner sig på jobbet. Snart måste jag trots allt dock stiga upp, för om några timmar är det besök hos barnmorskan. 

lördag 22 november 2014

Vecka 40 (39+0)

Jaha, då var vi plötsligt där - veckan vi aldrig trodde att jag skulle nå, vecka 40 (39+0). 6 dagar kvar till BF. Är såklart helt fantastiskt och underbart att busfröet stannat kvar och fått möjligheten till att verkligen utvecklas och växa till sig ordentligt i magen. 

Nya graviditetsveckan har vi firat med att vara på möte (val till olika uppdrag i kommunen) med partiet mellan 9 och 15, ni kan ju gissa om man fick vara ifred och att ingen la märke till mig. Blev massor av rörelser under mötet (upp och ner ur stolen, gå och rösta i hur många val som helst och så klart en hel del toabesök för min del), så jag har inte latat mig idag inte. 

Mötet var egentligen inte slut när vi körde där ifrån, men vi hade annat inplanerat från klockan 16.00 - min lillebrors 18 årsfirande med familjen. Så hela kvällen har spenderats med mina föräldrar, min mormor, mina syskon + respektive och alla syskonbarnen (och lilla busfröet som fortfarande är kvar i magen). 

Blev några bilder på mig och mannen tillsammans med magen under kvällen.

Att jag varit i full rörelse hela dagen har straffat ut sig en hel del med, min fötter och ben är helt sjukt svullna och gör ganska så ont (trots att jag haft stödstrumpor). Så inatt blir det till att bygga upp extra mycket med kuddar under fötterna och hoppas på att svullnaden lägger sig till imorgon. 

fredag 21 november 2014

7 dagar

Jaha, då var det plötslig bara en vecka kvar till BF och fortfarande ingen bebis som velat titta ut. Busfröets storasyster och skyddsängel Bella har verkligen tagit på sig att se till så att lilla syskonet inte skulle komma förtidigt, utan stanna kvar i magen. 

Känner mig fortfarande väldigt trött, seg och långsam. Skulle nog kunna sova mig igenom större delen av dygnet, med undantag för mat- och kisspauser. 

Idag tog jag i alla fall mig ut på en sväng i stan. Fick köpt ett litet mosshjärta till Bellas grav, och så blev det besök i några olika butiker - men inga inköp. Träffade på en av tjejerna i föräldragruppen och hennes lille kille. Nu väntar gruppen bara på att vårt lilla busfrö också ska komma ut, så att det blir tid för återträff. 

I stället för att promenera hem från stan när jag tröttnade, skickad jag ett sms till min syster och frågade om hon och barnen var hemma. Vilket de var, så jag promenerade bort till dem istället. Timmarna gick så mycket snabbare och dagen kändes inte lika lång och tung, glömde nästan bort att det är den 21:e idag. 

När mannen kom hem från jobbet, var han hemma om en runda för att ta ut hundarna. Sen tog han ljus och tändare, och körde och hämtade mig hos min syster så att vi kunde köra till kyrkogården och hälsa på Bella en stund. Fixade till med att plocka bort lite gamla blommor och tände ljuset och la det nyinköpta mosshjärtat på plats. 

Imorgon är det tänkt att vi ska spendera förmiddagen på möte och sen på eftermiddagen/kvällen ska vi fira min lillebror som fyllde 18 år den 11 november. Får se om det blir så imorgon eller om busfröet kan tänka sig att titta ut imorgon, imorgon som även innebär veckobyte - vecka 40 (39+0). 

torsdag 20 november 2014

8

Tystnaden beror inte på att någon bebis kommit, utan helt enkelt för att jag inte orkade/hade tid att skriva i bloggen igår. 

Har verkligen varit extra trött de senaste dagarna, så det har blivit en hel del tupplurar och extra mycket vila. Förhoppningsvis är detta kroppens sätt att säga att det nu närmar sig och den vill samla så mycket energi som möjligt, och inte något tecken på att jag håller på att bli sjuk. 

Tittar jag på hundarnas beteende, så verkar det också som att något stort är på väg att hända. För de lämnar mig inte ur blicken, och helst ska de båda två ligga uppe på mig vad jag än gör. Den yngre av hundarna är extremt klängig och vaktar mig hela tiden, jämfört med hur hon är i vanliga fall. Hade hon fått bestämma skulle jag få gå och bära runt på henne här hemma nu.

Idag är det för övrigt 8 dagar till BF. Och imorgon är det åter igen den 21:e, så det blir (tror inte att busfröet behagar att komma ut i natt) ännu ett besök på kyrkogården och Bellas grav med lilla syskonet kvar i magen istället för i vagnen. 

tisdag 18 november 2014

10

Då var det helt plötsligt "bara" 10 dagar kvar till BF. Och än har busfröet inte behagat att komma ut, men jag hoppas verkligen att busfröet känner för att titta ut fram till BF. 

Kan berätta att mannen blir mer och mer nojig här hemma med, minsta ljud från mig (ljud av kategorin "aj" eller "profylax andning") och han frågar direkt om det är något. Blir lite irriterad, men kan inte låta bli att tycka det är ganska så söt samtidigt. 

måndag 17 november 2014

Väntar

Imorgon är det en vecka sedan cerklaget togs, och fortfarande har inte busfröet tagit till sig vräkningen - utan stannar kvar i min mage. Allt jag kan göra är att vänta, men fy vad drygt det är nu. Så här länge hade jag inte räknat med att vara gravid, det var knappt att vi räknade med att det ens skulle bli en novemberbebis. Vi var mer inställda på att det skulle bli en oktoberbebis.

Känner mig ganska så rastlös nu, samtidigt som jag har en viss brist på energi. Har väldigt svårt att sova, hittar ingen bra ställning, kissnödig, halsbränna, varm och täppt i näsan (jag andas främst genom näsan, så ingen bra kombination).Så istället för att hitta på saker, blir det lugn takt hemma - med små tupplurar när andan faller på. 

Något jag kan konstatera är att det går inte att gå några längre sträckor innan jag bli akut kissnödig heller, 3 km är bristningsgränsen. Där efter måste jag verkligen gå på toa. Dessutom tar det lika lång tid för mig att gå 3 km nu, som det tog för mig att gå 5-6 km innan jag blev gravid. Fast då gick jag inte som en pingvin och hade också bättre kondition, än nu när jag går som en pingvin och har sämsta kondisen (efter 8 månaders träningsförbud). 

Senast denna koftan användes (i våras), stack det inte ut någon mage
under brösten (och rosetten var mycket längre ut på sidan).

söndag 16 november 2014

Busfröet skräms

Idag blev det ett besök på perinatalen på KK, eftersom busfröet tydligen bestämt sig för att återigen skrämma sina föräldrar med att inte buffa runt som vanligt i magen. Redan under kvällen igår var vi lite smått oroliga, men samtidigt hade jag känt busfröet svagt vid några få tillfällen. Så det kändes så dumt att ringa, och jag valde att avvakta tills idag. 

Men inte heller under natten eller morgonen ville busfröet buffa runt så att jag kände det mer än en gång när jag var på toa vid 05. Så det var bara att ringa in till dem och prata med barnmorskan, som sa att det är antagligen ingen som helst fara - men att vi skulle komma in för en kontroll. Så när mannen varit ute med hundarna var det bara att köra in till sjukhuset och perinatalen. 

När vi kom dit började busfröet helt plötsligt böka runt lite mer (vilket kändes väldigt typiskt). Men eftersom vi var där blev det urinprov, blodtryck, ca 45 minuter med ctg och ett ultraljud för att kolla fostervattenmängden. Blev några långa timmar på sjukhuset idag, men det var det värt för att veta att allt är bra med busfröet. Som nu mer än gärna får komma ut istället och sluta skrämma både mig och mannen. 

Det skönaste med personalen (både läkare och barnmorskor) alltid säger till oss att det är klart att vi ska ringa och komma in på kontroll när det blir så här, hur dumt det än känns när allt ser normalt ut. För man kan aldrig vara helt säker. 

lördag 15 november 2014

Vecka 39 (38+0)

Det blev en sen kväll igår, blev snabbt beslutat att vi skulle gå på bio igår kväll då det visade sig att det fanns lediga biljetter till filmen jag ville se - Gone Girl (blev aldrig bio förra veckan för det inte fanns några biljetter till filmen då). Sagt och gjort, blev även middag ute innan bion. Så det blev med andra ord en dejtkväll för andra fredagen i rad med mannen. 

Jag gillade filmen, och det mest förvånande var att även mannen gillade filmen - som annars verkligen hatar den typen av filmer. Han till och med tackade för att jag tvingade med honom att se den, även om han nu inte vågar göra något dumt alls om i fall jag fick idéer av filmen. 

Idag har jag för övrigt gått in i ny vecka, är nu i vecka 39 (38+0). Och än har inte busfröet bestämt sig för att titta ut, utan verkar trivas bra i magen. Jag hoppas dock att busfröet snart tittar ut, och att jag inte går över tiden (känns som jag redan gjort det med 4 veckor nu nämligen). 



Dagen har annars varit lugn här hemma, vi har fixat med lite allt möjligt här hemma och min pappa var här och hjälpte till med att säkerhetsfästa skötbordet och en byrå. Om en liten stund ska vi bort till min mamma och hälsa på, mina morbröder är nämligen där och firar min lillebror som fyllde 18 år i tisdags. Sen när vi är hemma igen, kommer antagligen en av mannens vänner över för lite "lek" dvs spelande. 

torsdag 13 november 2014

Fixerad

Varit på kontroll hos barnmorskan idag då busfröet inte behagat att titta ut sedan cerklaget togs i tisdags, tiden bokade vi dock in vid förra besöket så det var inte något märkvärdigt så egentligen. Utan bara min vanliga kontroll.

Alla värden såg bra ut idag med, tydligen var jag lite lugnare än vanligt då mitt blodtryck (övertrycket) faktiskt låg lite lägre än vad de gjort de senaste gångerna. Bäst av allt var att barnmorskan idag konstaterade att busfröet nu är fixerad (vilket antagligen skedde ganska omgående efter att cerklaget försvann) .

Barnmorskan och jag skämtade lite om att hon räknar med att jag ska föda vaginalt, för det skulle se konstigt ut med en föräldragrupp där alla slutat med kejsarsnitt. Är som sagt sist ut i gruppen (de andra var beräknade ca 1-1,5 månad innan mig), så nu är det bara mig de väntar på innan det är tid för återträff.

Nedräkning till busfröets ankomst fortsätter, och idag är det 15 dagar till BF. Jag hoppas verkligen att busfröet kommer innan dess.

onsdag 12 november 2014

Livet i det "fria"

Då var min långa sjukskrivningsperiod slut, och jag har från och med idag gått på semester istället. Kommer att ha semester månaden ut och börjar sen min föräldraledighet den 1/12. Anledningen till att jag har semester är att eftersom cerklaget togs igår, kan jag inte längre vara sjukskriven av den anledningen. Och då jag inte rört årets (+ att jag har sparad sedan tidigare år) semesterdagar, så tar jag en del av dem nu istället för att slösa på mina/våra föräldradagar. 

Kan inte påstå att jag varit pigg och full av energi, men jag har i alla fall varit igång och gjort mer idag än andra dagar. Blev dock en liten tupplur innan jag åt lunch idag. Och under kvällen var jag på möte med nämnden. Så kul det var att träffa alla tjänstemän och politiker, kan tillägga att jag tillhörde nog ett av de främsta samtalsämne ikväll. De har alla (nästan alla) hört ryktesvägen anledningen till att jag inte varit på något sammanträde sedan i våras, så det blev många gratulationer, lyckönskningar och frågor om hur snart det är beräknat och om jag vågar mig ut så nära in på. 

Mannen hämtade upp mig efter mötet och vi körde och handlade hem lite mat för att fylla på kylen nu när inte förlossningen satte igång under gårdagen. Väl hemma hjälpte jag för första gången på evigheter till att bära upp matkassar, de var inte supertunga - men de vägde lite och det kändes ganska skönt att kunna (våga) hjälpa mannen upp med maten. 

Min inställning är för övrigt att nu ska jag göra allt det jag inte fått göra sedan jag blev gravid/fick insatt mitt cerklage. För om alla de sakerna har varit risker till förtidig förlossning, borde de också finnas en möjlighet till att de kan hjälpa till att sätta igång förlossningen nu. 


tisdag 11 november 2014

Nu är cerklaget borta

Lite innan 11.00 blev vi insläppta på förlossningen och förberedelserna för borttagningen av cerklaget sattes igång. Det första vi fick veta när vi kom, var dock att det inte skulle bli "min" läkare som tog cerklaget utan att det skulle bli en annan (lika duktig, som barnmorskan sa) överläkare. 

Fick lämna mina papper (blodgruppering mm), och blev sedan visad in på ett av förlossningsrummen. Där inne fick vi (jag och mannen) vänta en liten stund innan alla var på plats. Jag fick en sjukhusskjorta och fick klä av mig på nedre delen, samt gå på toa och tömma blåsan en extra gång innan jag till slut la mig till rätta i sängen/gynstolen.

I rummet befann sig jag och mannen, men även överläkaren (som jag haft vid minst två tidigare besök på KK under denna graviditeten), en underläkare, en barnmorska och en undersköterska under tiden som cerklaget skulle tas. Proceduren var kort, men väldigt (!!!) smärtsam. Lustgasen hjälpte, men jag måste erkänna att det var lite obehagligt samtidigt - för jag blev smått yr och illamående precis när det gjorde som mest ont, vilket gjorde att jag inte kunde andas in lustgas när jag som mest behövde det. 

Direkt efter att han tagit bort cerklaget gjordes en kontroll av min livmoderhals, och då var jag 1,5 cm öppen. Så det är inte konstigt att det varit obehagligt och obekvämt den senaste tiden, med allt tryck från busfröets huvud mot livmoderhalsen och cerklaget. Efter det fick jag ligga med CTG en stund för att kolla busfröet och värkar, och när det var klart fick jag klä på mig och sedan lämnade vi förlossningen. 

De första timmarna efter spenderade vi i närheten av sjukhuset, åt lunch och gick i lite butiker. Ett tag senare valde vi att promenera en längre sträcka (med några små pauser för mig att vila och gå på toa), kan inte komma ihåg när jag senast gick en så pass lång promenad. Dock känns det i ryggen att jag gått ordentligt idag. 

Värkarna har inte ökat, men trycket nedåt har ökat rejält och jag känner mig konstant kissnödig. Det vi la märke till när vi kom hem (eller mannen nämnde det faktiskt redan när vi promenerad runt) är att magen verkligen har sjunkit rejält under dagen. Så det hoppas vi på är ett tecken på att saker och ting närmar sig. 

När det gäller cerklaget kan jag berätta att JA, man känner verkligen av det under tiden det sitter i en. För sån skillnad det är nu, mycket av det obehag och stickningar mm som jag känt under alla dessa veckor är som bortblåsta och jag känner mig "tom" och utan minsta obehag uppe i slidan. Men, jag tar mer än gärna alla de obehagen - för det är tack vare cerklaget jag fortfarande är gravid och väntar ett barn som har alla de förutsättningar att överleva en förlossning som Bella inte hade. 

måndag 10 november 2014

Imorgon

Idag är det dagen innan den stora dagen! För imorgon är det tid att klippa cerklaget. Och jag kan bara säga att det känns helkonstigt just nu, jag verkligen längtar - även om jag vet att det inte kommer bli någon lugn och skön upplevelse. För övrigt så är det bästa med morgondagen att jag kommer spendera hela dagen med mannen, för han har tagit semester imorgon. 

Känner mig ganska så stressad och tankarna far och flyger åt alla håll och kanter. Under dagen har jag försökt förbereda och fixa det som behöver fixas (städa, plocka undan, skicka in lite papper till FK mm.) här hemma. Det som stressar mig mest är att inte veta om vi kommer att behöva åka hem imorgon eftermiddag, med busfröet kvar i magen. Eller om morgondagen kommer sluta med att förlossningen sätter igång. 

lördag 8 november 2014

Vagnen är hemma

Då var det ny graviditetsvecka, vecka 38 (37+0) och busfröet räknas som fullgången från och med idag. Helt overkligt och ofattbart, men samtidigt helt underbart och fantastiskt. Den nya veckan firade vi med att fortsätta njuta av vår "frihet" och åt frukostbuffé ute innan vi skulle till barnvagnsaffären. 

Idag tog vi nämligen det absolut största (materiella ting räknat) och dyraste steget för denna graviditeten. Vi har varit och hämtat ut vår vagn, och därmed också gjort det dyraste köpet av dem alla (även borträknat handpenningen på 2000 kr vi betalde när vi beställde vagnen i somras). 

Jag räknar dock med att få mycket vagn och kvalitet för pengarna, så även om det var ett dyrt inköp - så är det den produkt som vi med största sannolikhet  också kommer att användas mest och längst. 

Vagnen vi köpt är en sådan här.
Emmaljunga Mondial Duo Combi

Efter att vi hämtat vagnen körde vi hem, lämnade av chassit och liggdelen (samt en del tillbehör och andra inköp från idag) och hämtade hundarna. Sen körde vi en sväng till svärföräldrarna, där vi förutom att hälsa på, prata och fika även lämnade sittdelen till vagnen. Vi har ingen bra plats att förvara den här hemma, medan den kan stå på mannens gamla pojkrum där. 

Kvällen har inneburit lite pillande med vagnen för min del, tänk att snart ska busfröet ligga där i. Imorgon ska mannen antagligen installera babyskyddet i bilen, för från och med tisdag (ok, redan idag om vi ska vara riktigt noga) så kan busfröet komma när som helst. 

fredag 7 november 2014

Fredagsdejter

Haft en riktig bra fredag så här långt, och jag hoppas att kvällen blir lika bra. Varit iväg på lunchdejt med en när och kär vän, tillsammans med hennes två busungar. Blev mycket skratt och många samtalsämnen under timmarna vi spenderade tillsammans. Fick även uträttat några ärenden när vi sågs.

Lite mör i kroppen är jag, det känns mer och mer i ryggen nu (både tyngden och förvärkarna). Men medan jag väntar på att mannen ska komma hem från jobbet, ligger jag och vilar i soffan tillsammans med hundarna.

När han kommer hem ska vi ha en fredagsdejt på tu man hand, med god mat och antagligen ett biobesök med. Och vem vet, detta är kanske vår sista helg utan en liten bebis att ta hand om. För idag är det tre veckor till BF och det är fyra dagar till cerklaget klipps. 

torsdag 6 november 2014

Underbara kämpar

Har nämnt att jag tillhör en grupp (två numera - snart tre) ofrivilligt barnlösa, en grupp som Libra varit drivande till att skapa, och jag är för evigt tacksam för ditt arbete Libra! Har lärt känna helt fantastiska människor via dessa grupper. 

Här i bloggen kallar jag gruppen/grupperna för "RMC tjejerna", för i början var det så att alla i gruppen gick, skulle börja eller hade gått på RMC för behandlingar och försök. Första gruppen är de som kämpar och andra gruppen är vi som är gravida, planen är att snart starta upp en tredje grupp - en bebis grupp. För nu är vi en del som har våra BF runt hörnet (plus en som redan gått över tiden, där vi bara väntar på att få höra att deras bebis är född).

Det är med tårar och en hel del sorg som jag följer de som fortfarande inte fått komma över till andra gruppen, speciellt ont gör det när jag får höra/läser att de som varit med från uppstarten av gruppen fortfarande inte fått sitt efterlängtade plus och inte heller fått göra tidigt ultraljud och på det få se en liten bebis växande i sin livmoder. 

Gör så klart ont att gruppen utökas med nya kämpare, men de har jag inte träffat och har heller aldrig lärt känna på det sättet som vissa andra i den gruppen. Samtidigt tycker jag att det är skönt att gruppen hela tiden fylls på med nya kämpar, så att det inte hade blivit att gruppen bara minskade och att det tillslut bara var en eller två kvar. 

Jag följer deras kamp dagligen, tillhör nämligen fortfarande den gruppen - dock håller jag mig i bakgrunden och jag är aldrig med på deras träffar (regler vi tog fram när vi startade upp gruppen). Utan jag följer deras kamp via vår hemliga grupp på Facebook. 

Många gånger skulle jag bara vilja lova dem att allt kommer bli bra och de kommer att lyckas, men tyvärr vet jag att så är inte verkligheten (och det var bland det värsta jag kunde få höra andra säga till mig). Så de jobbiga kommentarerna överlåter jag alla andra som inte vet hur det är att kämpa, komma med istället. 

Det enda jag kan göra är att skänka min tanke till dem, hålla tummar och tår varje gång de kör igång med nya försök, komma med råd och svar när de själv ber om det och erbjuda mina öron när de vill prata om något.  

Förutom dessa kämpande kvinnor, så gör det lika ont när jag "lär känna" nya bloggare som är ute på samma resa och kamp. Extra nära mitt hjärta ligger de som tyvärr också fått uppleva det jag och min man upplevt - att bli gravida och sedan förlora det barn som är så efterlängtat och så älskat från första sekund. 

Så idag skickar jag en extra varm och lång kram till alla er som är mitt uppe i era försök och som kämpar för att få uppleva det vi alla har som ett gemensamt mål - att få hålla ett (minst) levande barn i famnen, ett barn som är ens eget och inte "bara på lån". 

Jag är nära det målet nu, men jag vågar ändå inte tro på det fullt ut och ser mig fortfarande som en av alla som kämpar. Fast jag kämpar inte för att få mitt plus, utan nu kämpar jag för att få hålla ett levandes barn i min famn - ett barn som är mitt och min mans. 

Kom för övrigt att tänka på en video som jag stötte på för runt två år sedan, en video jag haft mycket användning för. Den har jag skickat till en del personer i min omgivning, när jag inte orkat eller klarat av att själv förklara varför vi gjort som vi gjort vid vissa tillfällen  eller varför vi mår och känner som vi gör. 

onsdag 5 november 2014

Lunch

Fick sovit lite bättre natten till idag, förvisso har jag vaknat till flera gånger - men jämfört med natten innan så var detta en riktigt lugn natt. Vilket jag är väldigt tacksam för. För det innebar att jag också orkade med att åka iväg och träffa två av de gravida "RMC tjejerna" för lunch. 

Blev som vanligt samtal om allt och inget, och alltid lika givande och trevligt att träffa dem. Efter lunchen med tjejerna blev det en kort sväng i några butiker för min del, men efter en liten stund gav jag upp och möte upp mannen som slutat jobba för dagen och åkte hem istället. Hade helt enkelt för ont för att gå i butiker, och så började jag känna mig trött.

Ikväll blev det även att jag bestämde med en nära och kär vän att vi ska träffas på fredag (tillsammans med hennes barn, för de ville gärna följa med och träffa mig). Får se om det är sista gången vi ses medan busfröet är kvar i magen. Jag hoppas i alla fall det. 

Bekymren med min SGI börjar för övrigt lösa sig (hoppas jag), den nya ligger inte under min gamla - men den är fortfarande inte korrekt. Så jag får väl ta och ringa några samtal under morgondagen. Till lönehandläggaren för att kolla om hon har fått rätt på allt än eller inte, och till FK för att kolla upp när jag kommer få mellanskillnaden (har blivit lovad den då det är handläggaren som inte gett mig svar på om vissa ersättningar jag har skulle räknas in eller inte förrän nu under hösten - trots att jag tog upp det med henne redan i våras). Måste även kolla upp lite annat med dem angående min föräldrapenning. 

tisdag 4 november 2014

1 vecka till borttagning


Nu är det "bara" en vecka kvar till cerklaget ska klippas och tas bort. Kan säga att jag både längtar och börjar bli nervös inför det nu, och hur mycket jag än längtar efter busfröet - så får busfröet väldigt gärna stanna kvar i magen tills min läkare tagit cerklaget då, så att det inte blir att någon annan läkare måste avlägsna det akut. 

Mina förvärkar börjar bli värre och värre nu, likaså sammandragningarna. De kommer inte regelbundet, men nu har verkligen förvärkarna börjat göra ont och de har dessutom börjat sätta sig i ryggslutet med. 

Smärtan som uppstår i ryggen vid förvärkarna, påminner om de tidiga värkarna jag hade när jag skulle föda Bella samt den smärtan jag sedan fått första dagen vid varje mens/blödning (misslyckat försök) efter förlossningen. 


Kan säga att det dagar som denna som jag är tacksam över att jag är hemma och sjukskriven (med en tom kalender), för det blev verkligen inte mycket sömn inatt. Vaknade av både det ena och det andra - kissnödig, förvärkar, för varm, illamående, behövde vända mig osv. Så det har blivit en lugn dag med massor av vila. 

Imorgon ska jag iväg och äta lunch med några av tjejerna i vår lilla gravidgrupp (från "RMC tjejerna"), så jag hoppas verkligen på att jag ska få sova lite bättre inatt. 

måndag 3 november 2014

Fixande

Den gångna helgen blev verkligen en helg där vi fick gjort mycket. Mannens morfar var hos oss på förmiddagen och hjälpte mannen att fixa med lister i hallen. Dessutom fick vi tömt en byrå och sedan kört den till tippen, tillsammans med större delen av innehållet som byrån hade (man samlar på sig en hel del genom åren). Och medan de två fixade med det, låg jag på soffan och tog det lugnt - med några undantag då de ville ha min åsikt om saker. 

Under eftermiddagen blev det en sväng med bilen, främst för att lämna tillbaka lister och annat som vi aldrig behövde och även för att köpa lite annat vi behöver från bygghandeln. När vi ändå var ute och körde, blev det även ett besök på ett av alla shoppingcenter i vår omgivning. Fick köpt några julklappar till (och hittade några saker som skulle kunna funka till vissa) också, så det är verkligen inte många kvar att köpa till nu.

I helgen har vi även gjort en gipsavgjutning av min mage. Så när vi var iväg igår köpte vi en förpackning med gipsbindor, så att jag kan förstärka den på vissa ställen. Mannen är dock väldigt noga med att påpeka att han aldrig kommer göra det igen, utan skulle det bli aktuellt att göra igen - då får någon annan göra det.

Idag har jag spenderat den sena eftermiddagen/början av kvällen hos min frisör (skulle egentligen dit nästa måndag, men hon ringde igår och fråga om jag kunde idag istället). Blev ett riktigt trevligt och pratfyllt besök (var bara hon och jag på salongen, så då kan man prata om allt och lite till). 

Vi hann avverka allt från skvaller om lite folk från skoltiden, graviditeter, Bella, förlossning, sexliv (under och efter graviditeten), spricka, bröst och amning, bebistiden, cravings, massor av tips inför en vinter bebis (hennes dotter blir nämligen ett år dagarna innan jag har BF) och så mycket mer medan hon fixade med håret.

Så förutom att håret nu är fixat och fint, så känner jag mig ännu mer laddad och trygg inför allt som komma skall. Räknar nämligen inte med att hinna få fixat med mitt hår något mer i år, så det känns lite extra skönt att ha fått det gjort nu. 

lördag 1 november 2014

Alla helgons dag

Ojoj, nu är vi inne i november och vår sista månad (hoppas jag verkligen) med busfröet växandes i min mage. Trodde aldrig att jag skulle njuta så av att se att det står november, jag som är mer glad för de varma månaderna - ja med undantag för denna sommaren då.

Idag är det alla helgons dag, vilket som för många andra innebar ett besök på kyrkogården. Vaknade riktigt tidigt idag, så medan mannen låg och sov fick jag både duschat och fixat till ljuset vi skulle tända i Bellas lyckta. Körde inom blomsteraffären på vägen till kyrkogården och fick köpt ett fint hjärta med nejlikor. 



Måste säga att det känns lite konstigt och faktiskt lite jobbigt med så mycket människor på kyrkogården, speciellt alla dem som går och tittar på alla gravar med blommor och ljus. Att stå där vid vår dotters grav och känna hur tårarna rinner blir lite extra påträngande när det är så många runt omkring. När jag är vid Bellas grav vill jag vara i fred (undantag för att mannen är med då så klart) och kunna prata med henne utan att alla andra hör vad jag säger. 

Under eftermiddagen har vi spenderat tiden med att tömma en byrå som ska slängas. Och sedan tog vi det gigantiska och lite skrämmande klivet att sätta ihop busfröets spjälsäng och bädda den. 

Morgondagen kommer innebära ännu mer fixande här hemma, så ingen lugn söndag här inte. Men vad behöver jag lugna helger till? Jag har väldigt lugna vardagar istället. 

Busfröets säng