9 månader

Då var det den 21:e igen, och idag är det Bellas 9 månaderdag. Såren och smärtan är mer eller mindre samma nu som i september, det är bara att vi hanterar det på ett litet annat sätt idag än vad vi gjorde då. Vi har tvingats att på något sätt lära oss leva med den helt enkelt. Hur som helst, kan jag inte riktigt förstå att det är nio månader sedan vi förlorad vårt underbara önskebarn Bella. 

Efter en lugn och skön förmiddag hemma, plockade vi ihop oss och begav oss till kyrkogården för att tända ljus och sätta blommor till Bella. Besöket på kyrkogården idag blev ett av de jobbigare, för både mig och mannen. 

Det är ju inte bara så att det är Bellas månadsdag, för idag har jag gått in i vecka 18 (17+0), igår var det 13 år sedan min morfars sista andetag och bara ett stenkast från kyrkogården var ett litet tivoli igång (med alla ljud det innebär - ekande över kyrkogården). Många känslor helt enkelt.

När vi pratat lite med Bella och morfar, begav vi oss vidare. Målet var att köra och handla, men vi bestämde oss för att ta en liten avstickare till min mormor för att hälsa på henne. Blev fika, massa prat och visade blommorna från kyrkogården.