onsdag 21 maj 2014

Att berätta hemlisen

Trots att det känns som att dagarna står stilla, så rullar de på trots allt. Dagens datum (Bellas månadsdag) till trots, så har den rulla på ganska så bra. Har fått uträttat lite ärenden som behöver göras innan operationen på tisdag.

Träffade en av mina "viktväktar vänner" idag på stan, vi pratade en liten stund då vi inte setts på flera veckor och det slutade med att jag önskade henne all lycka till med de sista kilona om vi inte sågs mer. Var på hon frågade om det var så att vi hade lyckats med våra försök, så det var "bara" att svara ja. Sen så blev det lite prat om det, en stor kram och ett stort lycka till. Känns ganska tomt att inte gå och väga sig varje vecka om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så vet jag att jag kommer ha många veckor med vägningar framför mig nästa år (det lär ju bli en hel del kilon upp när man inte får röra på sig). 

Idag har jag även varit på jobbet och hälsat på. Blev några glada och varma kramar från kollegorna som var på plats och från brukaren. Hämtade hem allt (inte särskilt mycket) jag hade där, för jag kommer ju inte komma tillbaka på en evighet. Fick berättat min och mannens hemlighet för brukaren. Som sedan hjälpte mig att avslöja det för mina två kolleger. 

Vi pratade en stund och de var så glada för mig. De berättade att de hade pratat en hel del om mig medan jag varit borta, och undrat vad som gjort att jag varit sjukskriven - då jag inte är den som inte kommer till jobbet. Och de hoppades att det skulle vara av en "bra och positiv" anledning, vilket det var. Har lovat att komma och hälsa på i december om allt nu går som det ska, för innan dess kan jag inte lova något. Mina kära kolleger (och brukare) tycker även att jag ska ringa eller skicka sms om jag har för tråkigt. (Gissar att alla kollegorna kommer veta om min graviditet innan helgen är här).

På vägen hem, blev det ett besök i blomsterbutiken för att köpa blommor till Bella på hennes 8 månadersdag. Och medan jag väntade på att mannen skulle komma hem så vi kunde köra bort till kyrkogården såg jag även till att fixa i ordning med ett ljus till henne. 


2 kommentarer:

  1. Min kompis som förlorade deras dotter fick också ha cerclage graviditeten efter. Det gick jättebra och nu har de en son <3 Peppen till dig! / Synderskan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, är skönt att höra att det gått bra för andra. För det känns ganska så skrämmande och ensamt ibland, är inte många som vet vad det är (tydligen - inte i min omgivning i alla fall)
      Kram

      Radera