måndag 31 mars 2014

Måndag

Vet knappt vad jag ska säga/skriva. Det känns som att jag bara håller andan och gör allt vad jag kan för att det ska bli den 10/4. Jag vill veta om allt är som det ska, om jag ska våga tro och hoppas på att vi kommer att få ett litet syskon till Bella om si så där 8 månader. 

Det onda har mer eller mindre släppt - peppar, peppar - men lite bruna flytningar har jag fortfarande. Varje toabesök innebär en analys av papper och toastol, men inget "blod" - ni vet, rött, färskt och i större mängde. Spenderat dagen på jobbet, och jag vet inte hur många gånger jag smygit in på toa för att gråta. 

Försöker hålla känslorna och tankarna något så när i schack, men det går verkligen inte. Rädslan för att allt ska gå åt helvete hänger över mig. 

söndag 30 mars 2014

Mardrömshelg

Helgen har varit allt annat än lugn och skön, allt det vi hade planerat för lades åt sidan. Men jag får nog börja från början.

Allt började med att jag fick ljusrosa flytningar i fredags på förmiddagen, till det började jag även känna mig öm på höger sida. En värk som kom och gick, och den var inte något extremt heller. Närmare kvällen hade flytningarna upphört och jag kände heller knappt av det ömma heller. 

I lördags kom värken tillbaka, men inga blodblandade flytningar. Ringde till sjukvårdsupplysningen och pratade med dem. Fick numret till Gynakuten, men de tyckte jag skulle ta värktabletter och avvakta. Då jag inte hade jätte ont och inte blödde. För att försöka slappna av körde vi iväg och shoppade lite, det onda kom och gick och inga flytningar då heller. 

Men sen på kvällen (runt 20) var jag på toa och fick då återigen blodblandade flytningar. Denna gången var det mer bruna flytningar. Så nu ringde jag in till de på Gynakuten och pratade med dem direkt. Fick svaret att vi kunde komma in för undersökning. Så det var bara att ge oss av till Gynakuten.

Senast vi var där, fick vi det värsta tänkbara beskedet man kan få. Så min puls var extremt hög under hela besöket. Efter att ha väntat ett bra tag fick vi äntligen träffa läkaren, gå igenom allt ännu en gång och sedan var det bara att hoppa upp i gynstolen. 

Hon började med att titta in och konstaterade att där fanns lite mer gammalt blod i livmoderhalsens öppning. Efter det tryckte och kände hon på buken, när det var gjort gjorde hon ett VUL. Behöver jag ens säga hur nära jag var till att kräkas?

När hon kollat allt, så fick vi också se. Hon hittade fosterhinnan (ca 7x6x2  mm), men inte mycket mer - vilket hon var snabb med att säga att så kan det vara så här tidigt, då det är så smått. Det viktigaste var att det inte fanns några tecken på att jag har ett utomkvedshavandeskap. När undersökningen var gjord, så var det bara att klä på mig igen och sen prata med läkaren igen. 

Fick frågan om när vi hade tid för VUL, berättade att vi hade det den 22/4. Då frågade hon oss om vi ville vänta tills dess eller om de skulle boka in oss på ett uppföljnings VUL om 1,5-2 veckor. Vi valde det senare, så nu har vi tid för uppföljnings VUL den 10/4. När vi var klara var det bara att åka hem och gå och lägga sig. Både jag och mannen var helt slut när vi kom hem.

Idag har det ömma lagt sig ganska så bra, har lite känningar till och från. Men bruna flytningar har jag fortfarande, dock med ett uppehåll på några timmar. Varje besök på toan sker med en klump i magen, och varje gång det börjar kännas i nedre delen av buken kommer känslan av att nu är det kört. 

Försöker verkligen tänka positivt och att ta det lugnt, men just nu känns det tungt och mörkt. Rädslan för att vi ska förlora Bellas syskon i ett missfall är stor. 

torsdag 27 mars 2014

Längtar

Spenderar nu min tredje natt på jobbet, imorgon går jag äntligen av. Ska bli väldigt skönt att vara ledig hela helgen, och att få umgås med mannen. Vi har knappt träffats den senaste veckan, och inte riktigt hunnit "fira" vårt fina och underbara plus. Så att få spendera helgen med honom längtar jag verkligen efter nu. 

Nätterna har varit ganska lugna (än så länge), lite extra trött har jag dock varit. Men jag har också fått sovit ordentligt på dagarna (även om jag vaknat för toabesök). 

Njuter till fullo när brösten ömmar, springer på toa och kissar stup i ett eller när jag känner mig illamående, för då känner jag mig gravid. Men när det sedan drar i magen då är det svårt och oron ökar. Att gå på toa är fortfarande lika jobbigt, skräcken för att pappret blir rött är överhängande.

tisdag 25 mars 2014

Tack!

Tack för alla underbara hälsningar och gratulationer! 

Gårdagens besked firade vi med sushi till kvällsmat och till det blev det en koffeinfri Cola för min del. Och idag har jag bara tagit det lugnt. Dagen har beståt av: gå ut med hundarna, sova, vila, laga mat, vila, sova, förbereda inför en natt på jobb, mysa med hundarna, sova lite mer och handla.

måndag 24 mars 2014

Testdag

Kalendern visar att det är måndagen den 24/3, men den visar även att det idag är vår testdag. Så när jag vaknade riktigt kissnödig lite innan 06.00 var det bara att stiga upp, gå på toa och ta ett graviditetstest. Resultatet? Det blev positivt!



Efter 5 månader av försök och väntan har vi äntligen fått uppleva vårt andra plus (någonsin). Jag vågar knappt tro det, men jag är GRAVID igen.

(Och, snälla ni som känner mig och mannen: Vänligen respektera att vi inte vill att detta ska bli "offentligt" än.)

Hade mina misstankar i helgen, då inga spottings eller någon blödning kom - men vågade inte tro på det för det. Lika så har jag varit helt slut när jag kommit hem från jobbet på kvällarna, slocknat direkt nästan (vilket jag aldrig gör annars).

Så idag fick jag äntligen ringa till RMC och säga de efterlängtade (sen vi började gå där hösten 2012) orden: att testet är positivt. Och få boka tid för ultraljud, i stället som alla de tidigare försöken - fråga om när vi kan få starta med nästa behandling.

Nu är det många steg och hinder kvar, så klumpen i magen vid varje toabesök eller spänning/tryck i magen finns kvar. Att våga tro på att det är sant och att vi nu väntar ett syskon till Bella är svårt, ännu mer att glädjas helt. För det är tidigt, vi är "bara" i vecka 5 (4+2) idag. Närmsta mål är ultraljudet som blir den 22/4 (dagen innan min 30 årsdag) ska visa att allt är som det ska.

Något annat riktigt trevligt idag, var att jag var iväg och fikade med S. En tjej som jag kommit i kontakt med via "RMC tjejerna". Ämnena kanske inte var de roligaste, blev mycket prat om missfall, sorg, våra änglabarn, barnlöshet, syskonbarn, barn över lag och en massa annat. Tiden gick fort, och det var en riktigt trevlig eftermiddag helt enkelt. Tack för idag S (hoppas du också hade en givande eftermiddag).

fredag 21 mars 2014

6 månader

Idag är det Bellas 6 månadersdag. Det innebär att det är ett halvår sedan vi förlorade henne och att det är ett halvår tills vi tvingas att "fira" hennes första födelsedag. Jag hoppas verkligen att vi får fira Bellas första födelsedag med ett litet syskon växandes i min mage. 

Efter jobbet var jag och köpte blommor, väl hemma så fixade jag till ljuset som vi ska tända i lyktan. Om en liten stund ska vi nämligen köra till Bellas grav, sätta blommorna, den lilla ängeln och tända ljuset.

Måste säga att det är med blandade känslor att jag jobbar denna helgen. Det är skönt att vara på jobbet och få hjärnan att fokusera på jobbet, i stället för på sorgen, saknaden och försöken. Samtidigt närmar vi oss de mest kritiska dagarna, och varje toabesök är extremt ångest laddat. 

onsdag 19 mars 2014

Barnbok

Jag säger numera "om" vi lyckas istället för "när" vi lyckas. För det känns inte lika självklart att vi skulle lyckas och att vi faktiskt ska få hålla ett levande och fullgånget lite önskebarn i vår famn till slut numera, inte sedan vi förlorade Bella. 

Dock så finns det fortfarande en liten plats i mitt hjärta (och hjärna) som tror på att det verkligen kommer att gå och att det är "när" vi lyckas som gäller. Och det är denna lilla plats som bestämt att vi ska köpa hem en väldigt speciell barnbok.

Mannen berättade för ett tag sedan att han hittat en barnbok som handlar om när ett syskon dör under graviditeten, men att han inte hade vågat säga något eller köpa den för den delen. När han berättade så sa jag direkt att den boken vill jag ha! För när vi får syskon till Bella, är det en bok som verkligen kan hjälpa oss att prata om Bella - så att syskon förstår. 

Så vi har beställt hem boken, tog lite tid för mannen att hitta den igen då han inte skrivit ner vad den heter eller vem som skrivit den. Boken heter: Hon tänder stjärnorna nu, och om ni är intresserade så går det även att provläsa den på hemsidan. 

måndag 17 mars 2014

10 år

I dagarna är det 10 år sen jag var hos barnmorskan och tog ut min spiral - och efter diskussioner med mannen min (som på den tiden "bara" var pojkvännen min) så sattes det inte inne någon ny spiral. Utan vi visste att vi ville bilda familj, och vi ville vara en ganska så ung familj. Det är till och med så många år sedan, så jag inte ens kommer ihåg vilken dag det var längre. Men jag vet att det var efter den 17/3 av den anledningen att det gjordes efter att en massa personer i omgivningen hade fyllt år. 

Så det är med en ganska tung, sorgsen, bitter, ilsken, och ledsen känsla jag nu inser att vi står kvar på samma (eller, nästan - för vi har vår lilla ängladotter) ställe som för 10 år (!!!) sedan. Det är nu jag också inser hur mycket bittrare och trött jag blivit på alla andras bebislycka. Som när man får veta att personer som inte ens varit ett par mer än 2 månader innan de helt plötsligt ska bli föräldrar 8-9 månader senare - dessa par fullkomligt hatar jag!

Om en vecka är det TD, och jag vet verkligen inte hur jag känner längre. I ren självbevarelsedrift har hjärnan och hjärtat bestämt sig för att räkna med blödning till helgen, minus på testet på TD och ett samtal till RMC för att boka in möte med läkare för att lägga upp vår IVF plan. 

Lågan av drömmen och önskan om att det har gått vägen kommer lite då och då - men hjärnan ser till att släcka den så fort det bara går. Allt för att försöka mildra ett eventuellt misslyckat försök.

lördag 15 mars 2014

Podd, promenad och shopping

Ja, det är nog hur jag skulle sammanfatta min lördag. 

Började dagen med sovmorgon, något vi alltid (nästan) har på mina lediga helger. Efter en sen frukost kom svärfar och deras hund förbi och hälsade på en liten stund. Mannen, svärfar och alla hundar gick en sväng till hundrastgården. Och jag tog på mig vårjackan, satte i hörlurarna i mobilen och tog en promenad. Lyssnade på ivfpodden.

Gillar den, men har dock inte orkat lyssna på alla avsnitten än. Tar dem när jag orkar helt enkelt, och idag medan jag promenerade i det soliga - men ack så blåsiga vädret - så hade jag tillräckligt med ork för att ta mig igenom ännu ett avsnitt.

På eftermiddagen bestämde vi oss för att köra iväg och möjligtvis shoppa lite (eller titta, önska, drömma om). Blev en hel del shoppat idag. Fick köpt ett våffeljärn till mannen, så nu kan ha minsann sluta tjata om att vi inte har något sådant. Resten av inköpen blev till mig, två par nya skor, en ny väska, lite smink, och lite andra småsaker. 

Kvällen har vi avslutat hemma med sushi, koffeinfri cola light (dyr och svår att få tag på, men jag gillar att jag kan få njuta av cola smaken utan att dricka koffein) och film, en helt perfekt lördag om ni frågar mig. 

fredag 14 mars 2014

"kan vara..."

Idag på jobbet uppstod en situation jag inte hade förberett mig på - att behöva åka till akuten med brukaren. Som tur är var vi två stycken assistenter, för annars hade det nog blivit helt kaos. För besöket på akuten innebar även ett besök på röntgen. 

Och det var då jag tvingades fatta ett beslut. De flesta av mina kollegor vet att vi gör behandling med hormoner osv, men de vet aldrig exakt var i behandlingen vi är. Vilket är något jag inte vill att de ska veta. För är man på röntgen måste man meddela om man är eller kan vara gravid. Och det var den situationen jag inte alls var förberedd på hur jag skulle hantera det. 

En sak är säkert, jag tänker inte riskera något i onödan - så när de frågade om vi ville ha blyskydden på oss, meddelade jag tyst och snällt att jag inte kunde vara med inne när de gjorde röntgen för att jag "kan vara gravid". Att säga de orden högt var jobbigt, och absolut inget jag vill inte nu när vi bara har tagit oss förbi 7 av de 17 dagarna till TD. 

Så medan min kollega hjälpte till (och personalen fick kalla in extra hjälp) stod jag snällt utanför och väntade. Är väldigt tacksam över att det var en av de mer "insatta" kollegorna jag jobbade med idag, och att hon inte blossade upp om det - utan förstod hur läget är (hoppas jag). 

torsdag 13 mars 2014

Rätt

Efter att ha varit tillbaka på jobbet i fem minuter i morse, kunde jag inget annat än att konstatera att jag verkligen gjorde rätt val med att sjukskriva mig för att stannade hemma och ta det lugnt den gånga helgen. Och känslan har bara stärkts ju längre in på arbetspasset jag kom. Så nu finns det verkligen inte ett uns av dåligt samvete för den biten längre.

Dagen har varit lång, och det var verkligen bara att "kasta" sig in i en massa saker som behövdes fixas. Morgondagen kommer bli ännu längre, kul att redan nu veta att det imorgon blir en timmes övertid - på ett 12,5 timmars långt arbetspass. 

Får försöka komma i säng nu, så att jag orkar med morgondagen - utan att den ska slita och stressa mig för mycket. Dock måste jag fixa lite extra saker då planeringen jag gjorde igår (för idag och imorgon) inte längre kommer att hålla imorgon. Så jag får göra några justeringar, men det löser sig nog det med. 

tisdag 11 mars 2014

Dödsfall

Idag vet jag inte vad jag egentligen känner. Jag känner mig arg, ledsen, chockad, irriterad och för en stund var jag faktiskt lite glad och stolt över mig själv. Men jag får nog börja från början. Dagen började ganska så bra - sovmorgon och inget i kalendern förrän kl 16.00. Det kändes som att det kunde bli en bra dag. Tills det att jag nåddes av beskedet att en av våra tidigare vikarier och vän, förlorade kampen mot cancer. 

Hon och jag har jobbat mycket ihop, skratta och gråtit tillsammans, i samma ålder, liknande intressen och hon var en helt fantastisk människa full av medkänsla, värme, glädje och empati. Efter missfallet i september, när hon själv kämpade på - var hon en av de som fanns där och som gav mig kraft att inte bara ge upp utan att fortsätta kämpa. Tyvärr kommer hon nu aldrig att få höra ett gravidbesked av mig igen, något hon väntade på och såg fram emot.

Efter att första chocken lagt sig, så är jag ändå "glad" för hennes skull - nu slipper hon kämpa och ha ont. För det har hon gjort i mer än ett och halvt år. 

När klockan närmade sig 15.30 stack jag iväg på för att fixa det som var inbokat till 16.00 - och det som gör att jag känt mig lite stolt och glad. Att jag börjat fixa med en del saker som jag skulle gjort i höstas/vintras men har skjutit upp totalt sedan september. 

Haft ganska mycket känningar (öm på höger sida - samma sida som de mogna äggblåsorna) i magen igår och idag, kan bara hoppas på att det är kroppen sätt att berätta att mogna ägg släppts och att befruktning lyckats. Men det är långt kvar tills vi får veta något, det är 13 dagar till TD (och ca 11 dagar till en mens om det inte gått och kroppen "sköter" sig som vid de andra inseminationerna). 

söndag 9 mars 2014

Helgen

Här har det verkligen inte hänt mycket under helgen, vi har fått städat och sorterat lite. Och det har varit väldigt skönt att bara ta det lugnt och njuta av mannen och hundarna som huvudsakligt sällskap. 

Idag var jag dock iväg och träffade min underbara vän J, har inte träffat henne sedan i slutet på sommaren (då, när livet var på topp och jag var gravid). Och även om vi inte har träffats, så har hon funnits där - väntandes, förstående, med små meddelanden och ett konstant stöd. 

Vi pratade lite igår, och bestämde att vi skulle träffas för en lunch/fika idag. Äntligen lyckades vi hitta en dag båda är lediga och att jag har känt mig tillräckligt pigg, laddad och social. Var riktigt trevligt att träffa henne och timmarna gick snabbt förbi. 

fredag 7 mars 2014

Insemination nr 4

Då var det gjort. Fjärde inseminationsförsöket är gjort, och allt vi kan göra nu är att vänta. Även om dagen varit ganska fullbokad, har den faktiskt känts lugn med. 

Började dagen lugnt (mannen fick lite sovmorgon på köpet) körde in till Malmö och gick in på RMC så att mannen kunde göra sin del i processen - lämna spermieprov. Därefter tog vi en lite promenad och satte oss och fika. Träffade på underbara V när vi fika, så kul att helt plötsligt stöta på henne. Märks att vi inte pluggar tillsammans längre, för nu träffas vi inte lika ofta.

Efter fikan promenerade vi tillbaka till sjukhuset för att ha samtal med kuratorn. Istället för att vara ett "avslutningssamtal" blev det inbokat en gång till. Vilket både jag och mannen tyckte var riktigt skönt. Samtalet blev ganska så kort idag, men var skönt att få lufta lite tankar innan vi sedan gick in på RMC för andra gången idag. Denna gången för inseminationen.

När vi var färdiga, tog vi en liten promenad till. Gick och åt en sen lunch och handlade lite mat, därefter körde vi hem och gjorde oss färdiga för att gå över till mamma för kvällsmat. Så dagen har varit lugn och relativt harmonisk. Har inte känt mig stressad över alla tider som ska passas och allt som jag skulle hunnit med.

torsdag 6 mars 2014

Förberedelse

Vaknade tidigt, kunde inte somna om heller - även om jag försökte. Så det blev en massa mys med hundarna och en del telefonsamtal under förmiddagen. När klockan blev 13.00 tog jag Ovitrelle, så nu är det bara att vänta till morgondagen och inseminationen - sedan börjar nedräkningen återigen. 

Fått gjort lite saker idag, även om tankarna främst ligger på försöket och morgondagen. Ringde jobbet och sjukanmälde mig i förväg, lika bra att få det gjort. Mindre stress för både mig och samordnaren då. Sen ringde jag kuratorn, var beredd på att lämna meddelande - men fick tag på henne direkt. 

Förklarade att jag måste boka om tiden, då vi ska göra insemination samma tid som vi har tid till henne. Fick frågan om vi ville/kunde komma tidigare samma dag eller om vi skulle boka en helt annan dag. Tackade ja till att komma en timme tidigare istället. Så nu blir det att gå direkt från kuratorn till inseminering. 

Mannen har tagit sig ledig imorgon med, så nu kommer vi helt plötsligt få tre "lediga" dagar tillsammans - dagar vi inte räknat med. Men jag känner att jag gjort rätt, som sätter mig själv i första rum och sjukskrev mig till helgen. Försöker tänka positivt och hoppas att det är den lilla saken (ja, och att det finns två stora blåsor "att välja från") som gör att vi lyckas denna gången.

onsdag 5 mars 2014

VUL nummer två

Då var VUL nummer två gjord i detta försöket. Var faktiskt ganska så nervös innan, och det kändes väldigt ensamt att gå dit utan mannen som stöd. Men han överraskade mig! När jag satt i väntrummet dök han helt plötsligt upp. Så underbar överraskning, och jag blev helt varm i kroppen av att han dök upp.

Som vanligt började läkaren med att kolla slemhinnan - den var tjock och fin. Där efter gick hon över till att kolla äggstockarna, men det var lite jobbigt när hon började att kolla på vänster äggstock. Blåsan på vänster äggstock hade inte växt något mer - så den är helt uträknad i detta försöket. När hon äntligen gick över till höger äggstock, gick det inte att missa att något hade hänt och växt. 

På högra äggstocken fanns det en väldigt stor och fin blåsa (ca 20 mm), sen fick hon leta lite - för i måndags hade det varit två större blåsor. Hon hittade den ganska så snabbt, men först såg det inte ut som att den hade växt särskilt mycket. Men som erfaren läkare "bökade" hon runt lite och då fick vi se att den visst hade växt. Den låg nämligen nästan helt dold av den andra blåsan. Så på höger äggstock finns det två stora och fina äggblåsor, båda på ca 20 mm i diameter. 

Imorgon kl 13.00 blir det Ovitrelle för min del, sen på fredag är det först ett besök för maken vid 10.30 för att lämna sitt prov och när klockan sen blir 13 är det tid för mig att bli inseminerad för fjärde gången. Hoppas att det är "fjärde gången gillt" som gäller för oss nu då. 

Imorgon blir det en del att göra, måste ringa och boka om tiden med kuratorn. Vi har nämligen tid hos henne kl 13.00 på fredag. Vårt "avslutnings" besök. Och även om jag verkligen skulle vilja gå på fredag, så går helt klart inseminationen före. Får helt enkelt boka om den tiden. Ska även ringa till kontoret imorgon och sjukanmäla mig. Jag tänker ta det säkra förre det osäkra, och sätta mig själv först (för en gångs skull) - jag kommer sjukskriva mig denna helgen. 

tisdag 4 mars 2014

Vår vårdplanering

Har fått lite frågor (både här och på andra ställen) om våra (mina och mannens) behandlingar och hur vår plan och de olika bitarna vi blivit erbjudna. 

Först och främst, så är det skillnad mellan de olika landstingen/regionerna i Sverige - så bara det kan göra att man får olika behandlingsplaner. Sen handlar det så klart om att det är lite skillnad om man gör behandlingar via landstingen eller gör det privat. 

Sen kommer vi till de delarna som också påverka var i "behandlingsstegen" som läkarna tycker att man ska starta. Provtagningar, undersökningar och resultat. 

Hos oss finns problemet enbart hos mig. Mannen har perfekta spermier, de är väldigt många, starka och allt annat de kollar. Han har heller inga som helst avvikelser i alla andra prover (blodproverna). Hos mig däremot där kommer problemen. Jag har PCOS, ingen som helst egen menscykel och heller ingen ägglossning. Jag har äggblåsor i överflöd - äkta PCOS äggstockar. (De uppskattar när de får "visa upp" mina äggstockar för studenter). Detta medför också att vissa av mina prover inte är så bra, det är hormonproverna som sticker ut - och skapar problem. 

Jag har även fått gjort kontroll av livmodern med kontrast, och det finns inga stop eller andra "konstigheter". Inte längre i alla fall. De hittade en polyp under de undersökningen, men den har jag fått opererat bort. 

Utifrån all information de har samlat in och vår ("unga" - enligt sjukvården, inte enligt mig) ålder, ville läkarna först testa med enbart stimulera mig med hormon (Pergotime) delvis för att se hur kroppen svarade på hormonstimulering och delvis för att det material de samlat in på oss visade på att det möjligen skulle kunna räcka med det. 


Vår vårdplan har varit följande: 

  • Hormonstimulering, (Provera/Primolut sedan Pergotime) göra tre försök - när rätt dos är inställd. Blev totalt fyra omgångar, då första var alldeles för låg dos och inget hände. 
  • Hormonstimulering + insemination, (Primolut sedan Pergotime+Gonal-F) göra tre försök - Blir fyra försök, då vi fick möjligheten att själv bestämma om vi ville göra ett extra försök eller inte. 
Och det är här vi är nu. Mitt uppe i fjärde försöket med hormonstimulering+insemination. Om inte detta försöket heller går vägen, kommer vi bokas in på en tid för att lägga upp planeringen för att starta med IVF. 
  • IVF .... Det är först här vi kommer att börja använda våra poäng. Kommer inte gå in mer på detta, då jag inte har full koll på det. Men som sagt, våra tidigare behandlingar har inte påverkat våra poäng.


Jag/vi hade inte valt att göra de två första stegen vi gjort om vi skulle betala för allt fullt ut (eller hade kostat oss våra poäng). Då hade vi helt klart kört på IVF direkt. För av de olika behandlingsalternativen så är det IVF som har (utan tvekan) högst chans att lyckas. 

Hoppas ni har blivit lite klokare på varför vi fått de behanlingar vi fått och varför de skiljer sig åt. Och som sagt, det är en hel vetenskap. 

Imorgon är det tid för ett andra VUL och ikväll tar jag fjärde sprutan Gonal-F för detta försöket. Får se om äggblåsorna växt till sig ordentligt och om vi kommer få tid till insemination i slutet av veckan. Känns lite smått nervöst inför morgondagens VUL, ska nämligen gå dit själv imorgon (om inte något ändras) - har bara hänt en gång tidigare. 

måndag 3 mars 2014

Avstämning

Då var det måndag, för min del även cykeldag 10 och tid för ett första VUL på RMC i detta försöket. Slemhinnan såg bra ut, tjock och fin. Tre blåsor hade växt, två blåsor på ca 14-15 mm på höger äggstock och en på 10 mm på vänstra äggstocken. Den minsta räknar de inte med att den ska växa ikapp (vilket är tur, för vad jag fått lära mig är att det får vara max två äggblåsor vid insemination). 

Blir två sprutor med Gonal-F till, idag och imorgon. På onsdag ska jag åka in igen för ännu ett VUL och förhoppningsvis har de två blåsorna växt till sig tillräckligt så att vi i slutet av veckan ska göra fjärde inseminationen. 

Just nu överväger jag hur jag ska göra med arbetspassen i helgen om det blir insemination på fredag. För en gångs skull överväger jag faktiskt att sjukskriva mig, för att ta det så lugnt som möjligt. De andra gångerna har jag jobbat på som vanligt. Senast var jag och inseminerades vid 16 och sedan på jobbet kl 21. Brukar använda semester för att täcka upp min frånvaro (som idag), men det känns som att jag spenderar alla mina semesterdagar på att besöka RMC och sjukhuset. 

Vill faktiskt kunna ha sammanhängande semester till sommaren, och några dagar som jag kan ta vid särskilda tillfällen. 

lördag 1 mars 2014

Orkeslös

Den gångna veckan har (är) verkligen varit en vecka som tömt mig totalt på ork och energi. Inte ens middagen mannen bjöd ut mig på igår hjälpte mig att samla energi och ork. Det var skönt att slippa fixa med mat, att komma ut och att få spendera kvällen med honom.

Är ledig denna helgen, vilket är tur. Idag var det tänkt att vi skulle köra iväg och shoppa lite (mannen tyckte jag behövde få göra något trevligt), men vi kom aldrig iväg. För jag har spenderat större delen av dagen med att gråta och sova bort den. 

Kvällen (ja, eller allt jag gjort idag) har bestått av att vi körde och storhandla, köpte sushi på vägen hem, tog andra sprutan Gonal-F för denna behandlings omgången och så en film efter kvällsmaten. 

Gårdagens spruta tog jag för övrigt inne på restaurangens toalett. Kändes sådär att stå och hålla på med spruta och kanyler vid vaskarna (ni vet en sån offentlig toa där det är flera vaskar på rad medans toaletterna är i små bås), hade tur att ingen kom och störde precis när jag höll på i alla fall. 

Får se vad som (om) det händer något imorgon istället.