torsdag 27 februari 2014

Skit - igen

Borde sova nu - ja, mitt på dagen. Jobbar ju natt denna vecka, har avklarat två (tuffa och tunga) och har en tredje kvar. Men istället är jag vaken, kroppen kommer inte till ro. Har fått en liten stunds sömn, slumrade till en stund framför tv innan. Det räcker dock inte, så jag får väl försöka rensa ur tankarna lite genom att skriva ner dem här och sedan krypa ner i sängen - igen.

Inombords känns det som att mitt liv bara stannat upp, medan alla andras rullar på som vanligt. Jag vill verkligen bara börja leva igen, på riktigt. Att få känna livslust, glädje, gemenskap, våga drömma och känna framtidshopp. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut, okej där finns väl några få ljusglimtar då och då som gör att jag orkar. Som ger mig lite kraft, kraft till att orka kämpa vidare. 

Ännu ett misslyckat försök, att arbetsklimatet på jobbet består av kaos och bråk, hormoner på väg ur kroppen, hormoner på väg in i kroppen, sorg, saknad, ålderskris, identitetskris, krossade drömmar, förakt mot min egen kropp, ångest i största allmänhet, trötthet, knappt träffat mannen på en vecka + en del små bråk över telefon, att det är februari (bf), sömnbrist (speciellt när jag fortfarande inte lyckats somna efter en lång och tung natt på jobbet)... Ja, det finns ännu mer att rada upp, inte konstigt att allt känns skit och att kroppen inte kommer till ro.

Sen är jag bara så arg och trött på alla idiotiska kommentarer från föräldrar (med barn) om att vi (alla som inte har barn - oavsett anledning) ska vara glad och njuta av att kunna göra vad vi vill - när vi vill - för det kan man minsann inte sen när man har barn (dra åt helvete, ni är fan inte ens förtjänta av att vara föräldrar! - är nog det "snällaste" uttrycket jag kan komma på). För att inte tala om alla idioter som tror att allt bara löser sig om vi "slappnar av och inte tänker på det". 

Nu när jag fått kräka av mig lite av allt som surrar runt i mitt huvud, ska jag nog ge sängen en chans till. Inser att jag nog var för "bra" på att trycka undan alla tankar och känslor tidigare i veckan - och att de nu kommer med hårdare kraft istället. Lite sömn kanske kan få mig på lite bättre humör och ge mig lite mer kraft och ork att kämpa på. 

tisdag 25 februari 2014

25 februari 2014

Idag är det dagen, dagen som jag (vi) fasat för sedan i september. Idag är det nämligen dagen som Bella var beräknad att komma. Men så blev det inte, istället spenderade mannen dagen på jobbet och jag har fixat och förberett för att spendera natten (och två nätter till) på jobbet.

Dagen har varit "lättare" än jag trodde, men det har nog med helgens negativa resultat att göra. Lite bekymmer har det varit, kroppen har varit orolig och att få ordentligt med sömn har inte gått. Vaknade tidigt, somnade om - men vaknade 15 minuter senare. Och så har det fortsatt, lyckades dock att få till 3,5 timmes sammanhängande sömn under kvällen. 

För mannen har dagen varit svårare, men vi har haft varandra och under dagen har det blivit många små sms med små kärleksförklaringar och stöd. 

måndag 24 februari 2014

Beslutet

Vi fattade nog beslutet om hur vi skulle gå vidare redan i lördags, men samtidigt har vi verkligen känt efter och bollat fram och tillbaka de olika alternativen. Och idag var det "bara" att ringa och prata med RMC. 

Men först fick jag börja dagen med att göra ett "förnedrings"test (mannen tycker inte att jag ska kalla det så - men det är så jag känner för att ta ett graviditetstest när blodet samtidigt rinner ur en och man känner i hela kroppen att försöket inte gått (denna gången heller). 

Sen klockan nio var det bara att ringa, hade förväntat mig svårigheter med att komma fram - för måndagsmorgon är verkligen sämsta dagen att ringa. Men inte idag, och efter "bara" 15 minuters kö var det så min tur att meddela resultaten - blödning i lördags och negativt test idag på TD - och så prata om hur vi ska göra nu.

Vi har bestämt oss för att försöka med insemination (ja och hormonstimulering med då) igen. Fick även pratat lite med barnmorskan om att vi känner att vi skulle vilja prata lite mer med någon av läkarna, för det är något vi känner att vi vill inför en eventuell nästa gång. När vi är där för VUL och insemination, är det oftast väldigt stressigt och de har inte riktigt tid med frågor - vilket vi förstår, men har behov av. 

Så planen nu är: Hormonstimulering med start idag, VUL om en vecka, insemination utifrån hur VUL ser ut. Om försöket inte lyckas, så ska vi bokas in på ett läkarbesök eller få en telefontid med läkare. 

Några frågor som poppat upp under helgen fick jag i alla fall svar på idag, så de kan jag lägga åt sidan nu och börja ställa in mig på ännu en omgång med "mysiga" biverkningar av hormonerna. 

lördag 22 februari 2014

Blod

Första toabesöket igårkväll efter det att vi kommit hem från kyrkogården innebar att vi mer eller mindre kunde räkna ut att detta försöket också hade misslyckats. Spottings på pappret. Så när jag gjorde mig i ordning för sängen, blev det nattbinda på för att vara på säkra sidan.

Morgonens första toabesök innebar blod, och vi kan bara lägga ännu ett försök bakom oss. 

Det vi måste göra nu är att bestämma oss hur vi ska gå vidare, vi har tills på måndag på oss. För då ska jag ringa RMC - igen. Mannen tycker att vi ska ta chansen och göra ett eller två inseminationsförsök till, jag känner mig väldigt tveksam. Lutar åt att ge insemination en chans till. För jag kan inte se att det skulle finnas någon anledning till att läkarna skulle ge oss den möjligheten om de inte tror  att det skulle fungera på oss. 

Att inte behöva röra våra poäng känns skönt, och vi slipper att vänta. Kör vi Ivf, kommer poängen börja dras och vi måste vänta - (minst) 1 till 2 månader innan vi får sätta igång. Ett beslut måste vi fatta, men det är lättare sagt än gjort. Blir inte lättare när jag jobbar hela helgen.

fredag 21 februari 2014

21 februari

Då var det den 21 februari, och det innebär att att det är fem månader sedan vi förlorade vårt älskade, önskade och extremt efterlängtade önskebarn, vår lilla Bella. Det gör så ont speciellt idag, för om fyra dagar är det den dag som var vår bf 25/2 -14. 

Utöver det, så är det idag tre dagar till TD - vilket brukar innebära spottings eller att jag börjar små blöda, hoppas verkligen att få slippa. Men känslan i kroppen är allt annat än bra, känns som att det är på gång - åter igen.

När mannen kommer hem om några minuter bär det av till kyrkogården, för att tända ljus och lämna blommor till Bella. 

onsdag 19 februari 2014

Äkta kärlek

Hade önskat att jag kunde skriva att dagen varit underbar och helt fantastisk. Men det är nog (nästan) så långt ifrån verkligheten man kan komma. När jag vaknade i morse satt mycket av gårdagen kvar i mig och eftersom jag inte hade någon tid att passa, inga hundar som var intresserade av att stiga upp och några tårar som tyckte att de skulle tränga sig fram och falla längst mina kinder - valde jag att dra täcket över huvudet och somna om en stund.

När jag vaknade igen ungefär 1-2 timmar senare mötes jag av den mest äkta kärlek och omtanke man kan få från båda mina hundar (båda två låg kloss intill mig) och bara några minuter senare plingade det till i mobilen, ett litet kärleks sms från mannen. Det gjorde att det enda kändes värt att stiga upp och ta tag i dagen. 


Detta är våra älskade tjejer som vet exakt när jag (vi) behöver 
extra mycket tröst och närhet.
Och så här låg dem mot min bröstkorg när jag vaknade.
Dagen har sedan rulla på, fått städat lite, myst ännu mer med hundarna, varit och vägt mig (nytt minus, undrar hur mycket jag egentligen måste äta för att inte få ett minus numera) och så har jag ätit en god middag tillsammans med mannen. Kvällen avslutar vi soffan framför tv:n med lite choklad. 

tisdag 18 februari 2014

Jobbig dag

Igår var en ganska så bra dag, jag kände mig ganska så bra och positiv gällande detta försöket. Idag har det dock känts det totalt motsatta. Bara att stiga upp idag var tungt, att sen behöva gå på ett möte (yrkesträff, så inte med endast "mina kollegor") på jobbet kändes inte bättre. Vi skulle dessutom träffa "vår nya chef" (enheten har två chefer, som ansvarar för vars en halva). 

Denne tyckte att vi skulle presentera oss utifrån namn, ålder, tid på enheten, och våra drömmar och mål... De första bitarna är inga problem, men att prata om drömmar och mål - det är inget jag tänker prata om inför en större grupp och inte heller på min arbetsplats. För alla mina drömmar och mål handlar om denna resan, och är så pass privata att jag inte anser att de har med det att göra. 

Men vi var tvungna att berätta något, så efter ett tag valde jag att säga att min dröm är att hoppa bungyjump på Nya Zeeland. Är förvisso ingen lögn, men heller inget jag verkligen drömmer om. Utan mer något som hade varit kul att göra och uppleva. 

En annan sak jag har kommit på idag, jag hatar verkligen att få komplimanger. Alltså komplimanger om hur duktig och stark jag är som har lyckats så bra med vikt, klara att kombinera jobb och studier, min hälsa, mitt engagemang i politiken, osv. 

Varför? Jo, för att alla de komplimangerna har ingen som helst betydelse när man känner sig totalt värdelös. Eller hatet som finns mot den egna kroppen, för att den inte "fungerar som den ska". 

Som sagt idag har varit allt annat än en bra dag, tårarna och känslan av hopplöshet har dykt upp flera gånger idag. Kan bara hoppas på att morgondagen känns lite lättare än dagen. 

söndag 16 februari 2014

En lugn söndag

Idag har vi verkligen bara tagit det riktigt lugnt. Myskläder/pyjamas, varma sköna inneskor, osminkad, håret i en tofs och spenderat större delen av dagen i soffan under en filt. Tittat lite på tv, spelat, surfat, myst, lyssnat på pod, tagit en tupplur tillsammans med hundarna, lagat och ätit enkel men god mat, pratat och umgåtts - bara jag och mannen. Ja, även om vi tagit det väldigt lugnt, kan listan ändå göras ganska lång. 

En helt perfekt och lugn söndag. Precis som jag ville, medan vi väntar ut dagarna till TD, 8 dagar kvar. 

Har haft ett väldigt bry med mina ljumskar senaste veckan, haft ont och varit öm. Det har börjat släppa nu (minskade redan igår), tack och lov. Har undvikit att gå ut och gå samt gå ut överhuvudtaget, för då måste jag gå i trappor (bor på 3:e våningen utan hiss). Annars har jag inte haft några direkta känningar eller symtom, med undantag från att jag känner mig lite uppblåst och öm över magen och så klart den där smärtan som väckte mig här om dagen. 

lördag 15 februari 2014

Besök

Idag har vi tagit det lugnt, mannen och jag. Han skulle egentligen varit iväg på ett möte under dagen, men han orkade inte. Känns dumt att säga det, men det är ganska skönt när hans ork också bara är slut då och då - upplever det som att han då äntligen förstår hur jag känner mig ganska så ofta.

Vi tog dock en sväng till en blomster- och lite annat affär. Fick äntligen köpt nya blommor till vardagsrummet, vilket behövdes - för mina älskade rosa julstjärnor har verkligen gett upp helt nu, och behövde bytas ut. Blev orkidéer (en av mina favoriter) denna gången blev det gula med lite rosa stänk. Fick även köpt en blomma till balkongen, så nu känns det lite piggare och våren får gärna komma. I alla fall vårvärmen. 

En vän ringde när vi lämnade parkeringen efter att vi varit och handlat lite mat och annat trevligt i matbutiken, han undrade vad vi skulle hitta på ikväll. Vi sa att han gärna fick göra oss sällskap, och att vi bara skulle ta det lugnt titta på tv, film eller spela. Med en massa goda grönsaksstavar, vitlöksdipp och några små godisbitar. 

Så medan mannen och vännen har lite teknik- pryl- och speldiskussioner, passar jag på att kolla lite på datorn och blogga. Men ska nog ta och göra dem sällskap igen, får ju vara lite social nu när vi har besök medan jag är hemma (har inte hänt på länge, om man bortser från våra föräldrar).  

fredag 14 februari 2014

Motsatser

Efter en gårdag på jobbet, jag helst vill glömma - var det skönt att idag få den totala motsatsen och få ett underbart arbetspass med underbara kollegor. Gårdagen lyckades "den berömda kollegan" förstöra totalt, och för första gången brast det för mig och jag höjde rösten och bad henne hålla tyst (och några andra ord) och inte säga ett ord mer till mig - allting framför brukaren. 

Blev för mycket när hon satte igång redan när jag kom (5 minuter innan mitt pass började) och jag skulle göra allt medan hon bara satt på röven i soffan och inte gjorde något på mer än tre timmar - för hon minsann är gravid (inte för det har någon betydelse när det gäller henne)... 

Jag bad brukaren så hemskt mycket om ursäkt för att jag höjt rösten och tappat tålamodet mm, och jag mådde sjukt dåligt över att det blev som det blev. Är inget en brukare ska behöva vara med om, i sitt egna hem dessutom. Ringde även chefen, som såklart inte var anträffbar. Men har fått pratat med henne idag, och berättat om gårdagen.

Det dåliga humöret och känslan satt sedan i resten av dagen/kvällen - ända fram tills det att jag somnade. Nåja, nog om gårdagen! 

Dagen började inte bra. Vaknade av smärta på högra sidan i magen (var som att få ett slag i magen - men inifrån. Kan inte förklara det på något annat sätt), det släppte lika snabbt som det kom - men var riktigt obehagligt och jag kan säga att jag hade sjukt mycket ångest inför toabesöket. Men den la sig ganska snabbt när allt "var som det skulle".

Redan under de första 40 minuterna på jobbet hann vi med flera omgångar av skratt, känns jätte konstigt att skratt. Skratta betyder att man är glad, det kan/får ju inte jag vara - eller jo jag får men det känns väldigt fel, för samtidigt så gör glädje och skratt att sorgen och saknaden av Bella byggs på och jag (nästan) får dåligt samvete över att vara glad.

Efter en lång, intensiv men riktigt bra dag på jobbet, är det ändå skönt att vara hemma igen. Hemma hos mannen och hundarna. Har några lyxiga chokladpraliner kvar sen i onsdags och jag tänker minsann äta några av dem nu innan jag slocknar av trötthet bredvid mannen (som spelar) i soffan.

onsdag 12 februari 2014

Mitt i veckan dejt

Idag har jag och mannen kört på en "mitt i veckan dejt", vi försöker ta oss tid till att göra det en dag varje vecka - men det har varit stört omöjligt att hitta en passande dag de senaste veckorna. Men så idag var vi båda lediga efter 18.30. Extra passande att ta den idag om man nu ska fokusera på kommande "högtid" alla hjärtans dag - för då jobbar jag hela dagen, och kommer således spendera dagen/kvällen med min brukare istället för med mannen. 

Var för övrigt och vägde mig idag, vågen fortsätter neråt - sakta men säkert. Lite snabbare än förväntat kanske, kör mer på att vågen ska säga +-0 under försöken. Ligger nu på "bara" +2,3 kg från lägsta vikten förra året (i samma veva som jag blev gravid). Jag vet att det är bra för mig och våra chanser ökar, och jag gör precis på det sättet som läkarna på RMC sagt till mig. 

För tro mig, jag bantar inte - varken under pågående försök eller annars. Däremot är jag noga med att hålla koll på vad jag äter och hur mycket jag rör mig. Jag använder mig förvisso av ViktVäktarna, men deras koncept är inte att banta. Så visst, det blir ett litet energiunderskott - men det har jag fått klara besked på att jag ska fortsätta med tills jag är normalviktig eller gravid.

Nu ska jag dock fortsätta mysa lite med mannen i soffan - med chokladpraliner - innan vi ska lägga oss, är ju en dag imorgon med. När vi kom hem från dejten stod det nämligen ett fång rosor, några fin fina lyxchokladpraliner och ett söt kort till mig på byrån i hallen.

Det är sådana här dagar som gör det lite lättare att leva och tänka på annat. Dagar när man får känna sig älskad, bortskämd, behövd, kär och en gnista av hopp inför framtiden.

tisdag 11 februari 2014

Fly

Istället för att tänka efter, känna efter, ställa saker mot varandra, hantera mina känslor, försöka minska ångesten - så flyr jag istället. Sova, spela, tvätta, plocka undan, sortera, mysa med hundarna, slösurfa, det finns många sätt och knep för att fly från det man inte vill/kan/orkar hantera. 

Hur vi ska gå vidare med behandlingar (ska vi göra fler inseminationer eller gå över till IVF), mannens jobberbjudande i andra delen av Sverige, att vänta på TD eller att i värsta fall det börja blöda dagarna innan, att Bellas BF är dagen efter TD, jobbet, lägenheten (måste bli färdig med renovering/uppfräschning av den), kommer FK godkänna min sjukskrivning, ekonomi, hur trött jag är, varför jag väljer att fly och isolera mig från familj och vänner, min kommande födelsedag... Ja, det är bara några av alla saker som jag måste ta tag i - på ett eller annat sätt. 

Vissa saker hänger samman, andra inte. Vissa saker kommer med största sannolikhet lösa sig, medan andra kommer för alltid finnas och göra så att hjärtat blöder. Men just nu, orkar jag inte ta tag i det - jag vill inte ta tag i det heller, för fokus nu är att försöka ta det lugnt och inte stressa. Göra vad jag kan för att göra det så gynnsamt som möjligt för att detta försöket ska gå. Så som äta, sova, ta det lugnt, inte stressa.

söndag 9 februari 2014

Träff 2

Jobbhelgen avslutade jag kl 10.00 idag, och sen var det hem och sova lite. Efter lite mer än en timmes sömn, steg jag upp igen och gjorde mig i ordning för att åka in till Malmö och träffa "RMC tjejerna" igen. De hann börja innan mig, för jag sov lite extra än vad som var tänk - men behövligt - vilket dock innebar att jag kom drygt en halvtimme efter de andra. 

Även om jag kände mig lite mör och seg, var det helt klart värt att åka in och träffa dem. Vi blev fem stycken även denna gången, tre av oss var med vi förra träffen och två nya. Hade såklart varit riktigt trevligt om alla kunnat samtidigt, men det tror jag är mer eller mindre omöjligt. 

Hur som helst, blev en lång och trevlig fika med mycket prat - om allt och inget. Ett bra avslut på en lång helg. Tack för idag tjejer! Och verkligen ett sätt att släppa tankarna på TD - 15 dagar kvar. 

lördag 8 februari 2014

Helg på jobbet

Första natten tillbaka på jobbet gick överlag bra, och jag är tillbaka för min andra natt nu. Som sällskap har jag - förutom mobilen, paddan och tv - så har jag även min termosmugg, och massor av olika teer från mitt favorit märke YOGI TEA. Anledningen är att de har så många ört- och kryddteer att välja mellan som är koffeinfria.

Känns skönt att hitta ett alternativ till alla koffeinfulla drycker jag gärna dricker i vanliga fall. Är inga problem att låta bli då, speciellt inte när man får annat gott att dricka. Försöker ju undvika koffein när jag är "under behandling".

Förutom att jag verkligen gillar dem rent smakmässigt så får man även små kloka visdomar med varje påse, nattens andra kopp är på gång och visdomen gick rätt i hjärtat. Den första jag kom att tänka på när jag läste texten, var min man. Vet inte vad jag gjort utan honom, han är verkligen den absolut viktigaste personen i mitt liv.


fredag 7 februari 2014

Insemination och jobb

Lite efter 15 blev vi inkallade för förberedelser innan inseminationen. Byta om till den sexiga sjukhusskjortan och låste in allt annat i skåpen, sen fick vi vänta ett tag. De låg lite efter, dels för att det blivit många patienter som hade insättning/insemination idag och för att några patienter varit sena och bidragit till förseningarna.

Men så blev det vår tur, dagens läkare var den enda som vi inte haft tidigare. Vilket blev lite lustigt för oss, då jag och mannen igår hade diskussionen om det fanns någon av läkarna (och nästan all annan personal med) som inte har sett mitt underliv. Då kom vi fram till att han var den enda som inte hade gjort det. 

Fick höra att han läst igenom vår journal och att allt i detta försöket ser "perfekt" ut. Så nu är det bara att hoppas på att det inte kommer någon blödning och att det om 17 dagar dyker upp ett så efterlängtat plus på stickan. Om inte, så måste mannen och jag fatta beslut i hur vi ska gå vidare.

Och nu är jag tillbaka på jobbet. Började 21.00 och när man blir så varmt bemött på jobbet, känner man sig verkligen välkommen tillbaka och saknad. Skönt med en riktigt bra start, dock är det sista timmen jag fasar för. Tänk att en timme av tretton kan få en att fasa för att vara tillbaka. Nåja, jag tänker fortsätta att tänka på hur jag kände när jag kom hit istället för att tänka på morgonen.

Förutom att jag ska vara vaken hela natten så känns det sjukt konstigt att inte vara hemma tillsammans med mannen och hundarna. 

torsdag 6 februari 2014

VUL

Klockan 14.00 hade vi tid för ett VUL, har varit ganska tveksam om hur det skulle se ut denna gången. För vid första VUL brukar det vara en eller två blåsor och de brukar ligga runt 14-15 mm, men jag brukar inte ha några direkta känningar i kroppen. Denna gången har jag haft onda ljumskar, öm mage och ökade flytningar.

Som vanligt började läkaren att kolla livmodern och slemhinnan, den såg "tjock och fin ut". Sen när det var tid att kolla äggblåsorna, blev det till min, mannen och läkarens förvåning när det dök upp en väldigt dominant blåsa direkt när ultraljudet flyttades. Det fanns nämligen en riktigt stor och fin blåsa på hela 22 mm på min högra äggstock. Efter "bara" en tablett pergotime och två Gonal-F sprutor.

Så inseminationen som var beräknad att ske i början på nästa vecka blir nu helt plötsligt redan imorgon istället. Var bara att besöka apoteket direkt efter undersökningen och hämta ut min Ovitrelle, och bege oss till mannens jobb - så att han kunde fixa med allt som måste göra då han måste gå iväg två omgångar imorgon, och så att jag kunde ta Ovitrelle i lugn och ro på hans kontor kl 15.15.

Håll gärna era tummar imorgon om ni har en eller två över, på att det är detta försöket som ska leda till att vår Bella ska bli storasyster och vi ska få bli föräldrar med barn.

tisdag 4 februari 2014

Tankar och ångest

Så många tankar att hantera, så mycket att fundera över. Så mycket som bara ökar ångesten. Skjuter helt enkelt ifrån mig de flesta sakerna just nu, för just nu måste jag fokusera på behandlingen. Om detta försöket skulle lyckas, då har vi (mannen och jag) några stora beslut att fatta relativt snart - besluten måste fattas ändå, men de kommer nog se annorlunda ut då.

Börjar få en rejäl klump i magen med, ska snart börja jobba igen. På fredag är det åter till "verkligheten" när jag ska på och jobba natt fredag och lördag. Känns skönt på ett sätt, men samtidigt är jag nästan livrädd för att gå tillbaka (kan inte förklara, men det är så många tankar som far runt i huvudet). 

Dagen har främst spenderats i sängen tillsammans med hundarna, biverkningar, lite frukt och annat gott, ramlösa och serier på paddan (bra att ha när man vägrar ha tv i sovrummet). Mitt sätt att försöka skingra tankarna lite och för att lugna vissa av biverkningarna.  

måndag 3 februari 2014

Delaktighet

Spruta ikväll med, denna gången var det lite annorlunda. Mannen var nämligen den som injicerade innehållet idag. Brukar vara jag som gör allt samman medan han står sidan om och "hejar på", han tycker inte att han ska göra det när jag är utbildad inom området och gör det på en "handvändning". Men jag tyckte det var på tiden att han skulle få testa på att ge mig injektionen idag, och det gick hur bra som helst. Nästa gång ska han nog få testa att göra alltsamman (om han vill). 

Jag vill att han ska få känna sig så delaktig som han kan tänkas vara och vill vara. Vi är trots allt två som gör denna resan. Och vi har "turen" att hans arbetsplats låter han gå iväg "titt som tätt" (på betald arbetstid) under behandlingarna, så han har varit med vid varje besök (kanske en eller två gånger han inte har varit med) vi haft på RMC sen 1 ½ år tillbaka.

Biverkningarna är relativt lugna, lite öm över magen, någon ny finne (har kvar några sen mensen), extra känslig (bebisbesked idag som fick mig att bryta ihop totalt). Sen har huvudvärken satt igång, men den är (enligt tidigare erfarenheter) mer pga abstinensen av koffein. Nåja, hellre lite extra huvudvärk under behandlingen - än att behöva fundera på om jag fått i mig för mycket koffein sen i efterhand. 

söndag 2 februari 2014

Februari

Årets kortaste månad... Februari, månaden som i år bara är 28 dagar, men redan nu känner jag att denna månaden antagligen kommer att vara den längsta månaden detta året. Det är månaden som skulle bli den bästa detta året (och på väldigt många år med).

Istället blir det en månad av sprutor, VUL, besök i gynstolen och väntan. Väntan och fasa inför dagarna mellan insemination och testdag. Ska vi få avsluta februari bättre än vi börjar den? Eller ska månaden få bli en mörk och jobbig månad rakt igenom?

Blev ett besök på kyrkogården idag, tände ett ljus och fixade till lite vid graven efter snöns "förstörelse". Var ett av de jobbigaste besöken på länge, för både mig och mannen. Men gissar på att det har med månaden i sig att göra.