torsdag 23 januari 2014

Sömnlös

Ligger i sängen sedan flera timmar, men sömnen kommer inte för det. Trodde jag skulle kunna somna idag, jag var ganska trött och kände mig ganska så nöjd med dagen. Var nämligen och vägde mig (vägning/möte är flyttat från tisdagar till onsdagar) idag, efter en lång och kämpig vecka. 

Nästan ingen träning, primoluten som får min kropp att suga åt sig all vätska den kan (känns det som många gånger), orkeslösheten och längtan efter allt möjligt i matväg för att "trösta" mig med - är de sakerna jag kämpat mot denna vecka.

Men mitt hårda arbete och fokus på vad jag verkligen stoppat i munnen gav ett resultat på -1,2 kg. Så nu är min totalas viktminskning uppe i 39,9 kg (igen) och det är "bara" 4,1 kg kvar av de 12,4 kg jag gick upp i somras/höstas (främst efter den 21/9).

Men inte ens det beskedet kunde tydligen få kroppen att hitta tillräckligt med ro, inte ens med ataraxen till hjälp. Så för att inte bli heltokig surfade jag runt lite - och hamnade på en sida med denna dikten:

Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. 
Men när alla sover om natten har jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter, kommer jag tassande på tå. 
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå.

Lika ändlöst som strandens vågor är hennes smärta. 
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer. 
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer.

Min mamma försöker hantera döden för att hålla mig kvar. 
Men alla som känner henne vet, att det är enda möjligheten hon har.

När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr, 
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu, så som hon skyddade mig förr.

Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördan hon bär. Vad hon än säger, hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.

Den säger nog det mesta. Nu ska ge sömnen en chans till, annars tar jag nog täcke och kudde och besöker soffan och startar tv:n. För att somna framför tv:n brukar vara en "bra" sista lösning för mig. Mannen brukar dock undra vad jag haft för mig, och skratta åt mig när jag svarar på frågan.

2 kommentarer:

  1. Vilken otroligt vacker dikt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den, och den beskriver känslan så väl. Vet dock inte vem som skrivit den.

      Radera