tisdag 31 december 2013

Farväl

Då säger jag farväl till det värsta året i mitt liv, även om 2013 också var året vi fick uppleva det bästa året tillsammans. Vår dröm om ett plus blev verkligt, vi skulle äntligen få bli föräldrar, vi skulle aldrig behöva fira en jul, nyår eller bröllopsdag utan att vårt hallon skulle vara  med oss. 

Så blev det på ett vis, vi blev föräldrar - men på ett sätt som ingen någonsin ska behöva uppleva. Vi fick vårt hallon,  vår älskade, underbar och helt perfekta Bella. 

2013 skulle bli vårt år, och jag (och mannen) har gått igenom mycket på 365 dagar. 1 operation för borttagning av polyp, 2 hormonstimuleringar med Pergotime, 1 Graviditet (spontan) i 18 veckor, 1 sent missfall, 1 operation för skrapning (med ordentlig blodförlust), 2 hormonstimuleringar med Gonal-F + insemination. Men året avslutar vi ändå utan att ha ett barn i vår famn eller växande i magen. 

Varit och tänt ett sista ljus för 2013 hos Bella. Vet inte om jag vågar, men jag vill verkligen tro och hoppas på att vi kan få lite medvind nästa år, med ett nytt plus och att vi slipper uppleva samma sorg igen. Så att vi får ett litet syskon och att Bella får bli storasyster. 


Så farväl 2013, och tro mig - jag kommer aldrig sakna dig - och jag kommer tyvärr aldrig någonsin kunna glömma dig. 

måndag 30 december 2013

Vårdcentralen

Började dagen med att ta det förnedrande graviditetstestet. Negativt, om någon undrar. Där efter var det bara att vänta på att klockan blev 8.00 och då ringa till vårdcentralen för att boka en akuttid. Fick frågan om vilken anledning (som man alltid får). Svarade som det var: Rent fysiskt är det väl inget direkt fel på mig, men psykiskt är det skit. Sen började jag gråta, mellan tårar och snörvel fick vi (jag och SSK) bokat in mig till min läkare. 

Vet att jag inte behöver ha något läkarintyg första veckan, men inser att jag kommer behöva vara hemma längre än en vecka. Och med alla röda dagar och att jag annars skulle behöva gå till jourvårdcentral, kändes det bättre att gå redan nu och till min egen läkare. 

Sen var det bara att ringa till RMC, för att meddela det negativa resultatet och att blödningen satte igång i lördags. Hade hoppats på att vi skulle få sätta igång med tredje (och sist försöket) insemination direkt, då det var rätt dag för att börja med medicinerna och för att VUL skulle hamna den 7/1 (efter alla röda dagar). Men så blev det inte. Första blödningsdagen får vara först den 1/1. Så nu blir vi tvingade att vänta en månad. 

Den 15/1 sätter jag igång med Primolut och sedan får vi se när blödningen kan tänkas komma. Så istället för att vara mitt uppe i behandling (vilket på något sätt ändå lugnar mig lite), måste jag nu stå sidan om och bara titta på och fasa för "alla gravidbesked som möjligen kan komma". 

Hann inte mer än innan för dörrarna på vårdcentralen, innan tårarna (för tusende gången idag) började rinna. Blev inkallad till läkaren, fick berättat (kombinerat med snörvel och gråt) i korthet om varför jag var där. SSK hade även uppdaterat honom och han hade läst lite om det i min journal, så han visste ganska mycket redan innan jag kom in till honom idag. 

Tillsammans kom vi fram till att han skulle sjukskriva mig i ca två veckor (16 dagar), till att börja med. Behöver jag vara hemma mer, så förlänger han det åt mig. Fick även utskrivet lite Atarax, för att möjligen hjälpa mig lite - med de värsta ångestattackerna och hjälpa mig med sömnen. Så det är väl enda fördelen med att vi inte får köra igång med nytt försök direkt, att jag kan äta lite lugnande istället. 

Innan jag gick ut från läkaren, påpekade han att han är väldigt stolt över mig för att jag hållet vikten (speciellt med alla hormoner och med den sorg vi lever med). Och han hoppas så att det ska gå vägen för oss, vilket jag tycker alla läkare säger till mig. 

Imorgon är det nyårsafton, och jag ser inte ett dugg framemot det. Ska spendera dagen hemma, tillsammans med mannen och hundarna. ÄR väldigt tacksam över att vi ska spendera dagen hemma själv. Blir lite av en "mysdag" - hemma spa (fotbehandling, peeling, ansiktsmasker osv), lite snabb och enkel mat som båda vill ha (vi överväger dock att kolla upp om någon snabbmatsrestaurang har öppet - slippa förbereda/laga/diska - och varför skulle man inte kunna äta det på nyår egentligen?), och så blir det lite tv-spel och film.

lördag 28 december 2013

Blöder

Jag gick till jobbet idag. Jag bet ihop och jobbade med kollegan från .... ja, även om bloggen är relativt anonym tänker jag inte skriva vad jag verkligen tycker om henne. Jag vill inte ge henne mer utrymme än vad hon redan stjäl åt sig. Den enda anledningen till att jag gick till jobbet var för att jag lovat brukaren att vi skulle fixa allt till nyårsafton idag. 

Morgon började på sämsta möjliga sätt. Jag fick bekräftat vad jag anade igår - mensen kom medan jag sov. Tur att jag inte vågade chansa och tro på det bästa, utan att jag redan när jag la mig igår räknade med mensen och förberedde med binda. 

Redan efter att ha varit på jobbet knappt två timmar insåg jag att jag aldrig skulle orka med hela dagen eller helgen för den delen. Smärta som strålar från svanken, en livmoder som krampar, en nacke som gör ont av spänningar, huvudvärk, illamående och helt tömd på energi. Men att få tag på vikarie är lättare sagt än gjort, för när hälften av ens kolleger är på semester, och de vikarier vi har med delegering redan är inbokade. Då är det svårt. Lyckades fixa det tillräckligt för att känna att jag kan gå hem utan att ha för dåligt samvete. 

Kommer vara hemma minst en vecka. Meddelade när jag sjukskrev mig att jag inte räknar med att vara tillbaka innan den 6/1 (skulle jobbat natt nästa vecka och gått av 3/1). Ska känna och tänka efter lite imorgon, och om inget annat så får jag se om jag kan få en tid på vårdcentralen på måndag.

fredag 27 december 2013

Rosa...

Gårdagen var en lång uppförsbacke, grät nog större delen av min vakna tid. Och även om jag sov en hel del så var jag lika tömd på ork och energi som i onsdagskväll. Lyckades samla mig tillräckligt för att ta mig till jobbet idag. Har två heldagar framför mig, och sedan runt 13 tiden har jag övervägt om jag ska sjukskriva mig. 

För vid toabesöket som skedde vid 13, blev pappret lite ljust rosa - och så har det fortsatt, och nu är det rosa. Samma sak som förra gången, hoppet för att detta försöket ska lyckas har rasat samman. Gissar på att mensen sätter igång under natten/tidigt imorgon. Önskar verkligen att jag har fel, att det bara är något litet som gör att pappret blir rosa. Men utifrån föra försöket, så är det samma dag som sist - 3 dagar innan TD.

Allt jag kan göra nu är att vänta på att mannen ska komma hem, så att jag kan uppdatera honom (vill inte göra det via sms eller över mobilen när han är på jobb). För även om jag fortfarande är sjukt besviken på honom, vill jag inte utsätta honom för den situationen. 

Ska försöka ta mig till jobbet imorgon, för jag har lovat min brukare att vi ska åka iväg och handla inför nyår (är nämligen så att om inte jag gör det, så kommer ingen annan göra det). Och om jag inte klarar jobba, får jag helt enkelt jaga fatt på någon vikarie som kan komma och avlösa mig. 

Så andra inseminationsförsöket kan vi nog också lägga bakom oss som misslyckat. Men först blir det där förnedrande (ännu mer förnedrande om jag blöder) testet på måndag, och så blir det att försöka få tag på RMC för att få sätta igång med sista inseminationsförsöket. Hoppas få köra igång med det direkt denna gången med. 

onsdag 25 december 2013

Kollaps

Idag 16.45 kom droppen som fick bägaren av känslor att rinna över - på alla håll och kanter. En dag som började bra, och där jag kände att detta kunde nog bli en "bra" dag.

Men den totala känslomässiga kollaps som hägrat långt borta (den jag försökt undvika genom att släppa ut lite av det då och då) blev ett faktum. I mer än två timmar forsade tårarna och allt jag försökte göra var att få luft. Hela jag skakade av sorg, ilska, besvikelse, hat, smärta, tomhet och saknad (allt är så klart inte riktat åt mannen, men det var han som utlöste den). Av total utmatning somnade jag gråtandes, men vaknade ca 30 minuter senare fortfarande gråtandes. 

Droppen var mannen. Har nämnt tidigare (tror jag) att vi vid senaste besöket hos kuratorn fick "läxa" att göra under julledigheten. Denna "läxa" var att vi skulle planera in vars en hel dag. Från morgon till kväll, med allt vad det innebär och att det skulle anpassas utifrån den andre. Att på så vis visa hur mycket vi känner varandra och lyssnar på varandra. För att på så vis "tvinga" oss att visa hur mycket vi älskar varandra och inte bara tar varandra för givet. 

Jag visste att han planerat att vi skulle gå på bio, att vi skulle ta det ganska lugnt och en massa mys. Men inte något mer. Han har även varit tydlig med att säga nej till andra, och sagt som det är att kuratorn har "ordinerat" egentid tillsammans dessa dagarna och att vi därför inte är tillgängliga. 

Men ju mer klockan blev och när han dessutom satte sig och spela när jag hoppade in i duschen (efter att jag dessutom fixat lunch till oss på hans dag), började jag undra vad han hade tänkt sig. Så tillslut frågade jag, och svaret blev att allt han hade tänkt sig var att vi skulle ta det lugnt och så kunde vi äta något och sedan gå på bio. Men han hade inte bestämt var vi skulle äta eller vilken film vi skulle se. Så han hade inte planerat ett skit. Medan jag lagt ner tid på morgondagen och planerat in vad vi ska göra - allt utifrån att han ska få vara i centrum. 

Hur dagen kommer sluta, vet jag inte - är så djupt besviken och tom just nu att jag inte ens orkar tänka efter. Morgondagens planer överväger jag att skrota, och nästa gång vi träffar kuratorn kommer vi ha tagit tio steg bakåt istället för två steg framåt. 

Dagen efter

Då var julafton över, och lika så julen. I alla fall utifrån hur jag ser på det - för nu är det inget mer julfirande. Nästa jobbiga sak som ska komma är nyårsafton istället. Eller den kan bli en ganska bra dag för oss, det beror på vad som sker/inte sker dagarna innan (TD är den 30/12).

Sammanfattning av julafton:
Började dagen med lite sovmorgon, sen öppnades det lite klappar i sängen innan vi steg upp och åt julfrukost. Sen var det bara att börja göra sig i ordning för att köra till mannens mormor och morfar, på vägen lämnade vi även av min mamma hos min mormor. När vi kom dit, lastade vi ut hundar, julklappar och lite julmat - sen körde mannen och jag en sväng till kyrkogården för att tända ljus och lämna julklapp till Bella. 


Bellas första julklapp.
Gårdagens besök på kyrkogården var jobbigt, men samtidigt mysigt på något sätt. Vi fick köpt en första julklapp till vårt första barn, vi fick berättat om tomten, ljuset vi tände hade ett motiv med tomten, vi fick önskat henne en god jul och vi fick gråta ostört tillsammans över hur sjukt orättvist allt är.


Bellas första jul
Efter besöket på kyrkogården körde vi tillbaka till mannens mormor och morfar för att fira julen tillsammans med dem. Hände inget utöver det vanliga, fika, Kalle Anka, mat i stora lass (och ännu mer mat), julklappar, choklad och annat godis + lite frukt. Dagen och kvällen gick relativt bra, var när ett visst ämnen kom upp som jag inte klarade av att sitta kvar - så jag reste mig och gick ifrån för en stund. 

Fick flera julklappar, många som jag önskat mig. Och mannen hade verkligen tänkt efter i år, är riktigt nöjd med alla klappar han köpt - han har äntligen lärt sig att lyssna, ta in vad jag vill ha (men inte unnar mig själv) och tänka efter. Kan inte direkt peka ut någon julklapp som är bättre än någon annan, men den ena jag fick av mannen betyder väldigt mycket rent känslomässigt och sticker därför ut lite mer än alla de andra. Fick nämligen ett guldhjärta med septembers månadssten (safir) i. Precis vad jag verkligen ville ha. 


tisdag 24 december 2013

Då var det julafton

Utan öppen spis, funkar sängen lika bra.
Då var det den 24/12 2013! Vilket innebär att det är julafton. Tar försiktigt små steg framåt, och hoppas att dagen kan bli en bra dag. Den började bra med att öppna lite klappar från våra julstrumpor tillsammans med mannen och hundarna i sängen.

Nu håller vi på att göra oss färdiga för att fira jul tillsammans med mannens familj. Innan dess, ska vi dock en sväng till kyrkogården. Tända ljus, lägga en julkrans till morfar och lämna en liten julklapp till Bella. 

Önskar er alla en god jul, och hoppas dagen för med sig någon ljusglimt till er alla!

Kram på er, och tack för allt stöd ni gett mig (och mannen). 

måndag 23 december 2013

Lille julafton

Då var det ny vecka och även lille julafton. Har inte gjort så särskilt mycket idag, började dagen tidigt - med att sparka upp mannen, för han skulle upp och jobba (halvdag) idag. När han stack till jobbet, så kröp jag ner i sängen med hundarna och somnade om. 

Efter rastning av hundar, dusch och lunch med mannen tog vi bilen till Malmö. Var tvungen att göra ett extra besök hos frissan, då jag igår kväll såg att håret var ojämnt. Efter det blev det en sväng in om ViktVäktarna (i Malmö) för att få vägt mig denna veckan också. Blev ett nytt litet minus (-0,4 kg), sen får jag se vad vågen kommer att säga efter julen (och kanske även nyår). Oavsett så tänker jag njuta av maten imorgon, och äta allt jag är sugen på - även sånt jag "inte borde" äta. 

Kvällen har vi (jag, mannen och hundarna) spenderat hos min mamma, lillebror och deras hund. Blivit god mat, lite julgodis och några julklappar. En så där alldeles lagom dag.  

söndag 22 december 2013

Fjärde advent

Då var det fjärde advent, och snart är även året slut. Måste säga att det är med väldigt blandade känslor som  jag ser på de resterande dagarna av detta året. Detta skulle vara den bästa julen och det bästa året i våra liv, istället så vändes det totalt upp och ner och blev vårat värsta år. 

Även idag har vi tagit det lugnt och spenderat dagen tillsammans. Idag blev det en sväng förbi min mormor för att lämna en julklapp till henne från oss. Hon ville bjuda på fika, och vi tackade ja (även om vi egentligen inte hade tid). Kändes fel att inte säga ja, för vi har inte varit där sedan innan vi förlorade Bella. Och sedan dess har våra samtal endast handlat om gravplatsen och begravningen. Vi har bara träffat henne en gång, på ett kalas (brukar vara hos mormor minst 1-2 gånger månaden annars).

Efter lite fika, tog vi bilen till Malmö för att se om jag kunde få klippt mitt hår lite. Det gick, och det var verkligen tur - borde gjort det för ett bra tag sen, men att planera och boka in saker har inte varit ett alternativ för mig sen missfallet. Vilket gjort att mitt hår verkligen fått lida ännu mer. 

Mitt hår är verkligen en historia för sig själv, har aldrig haft så dåligt och känsligt hår som jag har nu. Förr (2 år sedan) var mitt hår riktigt tjockt, glansigt och långt. Idag är det torrt, sprött, slitet, känsligt och tunt (!!!). Att jag gått ner alla kilona har så klart stor del i hur mitt hår förändrats, men även graviditeten och missfallet har haft inverkan på mitt hår. Men idag blev håret äntligen omskött och lite mer än 1 dm rök, frisören fick även klippa upp det ganska ordentligt då håret varit extremt slitet och torrt på vissa ställen. 

Efter Malmö, möte vi upp min pappa (när han lämnade min lillebror) hos min mamma för att få vår julklapp av honom och samtidigt ge honom julklapparna från oss (träffar inte pappa något mer innan jul). 

Kvällen har avslutats med en mysig liten adventsfika här hemma. Hemmagjord glögg, clementiner och pepparkakor (första glöggen och pepparkakorna för mig i år).

lördag 21 december 2013

3 månader

Det har idag - även om det känns som tiden står stilla - gått tre månader sen den värsta dagen i våra liv. Dagen då vi förlorade vår dotter. Vårt önskebarn, vårt mirakel, vår älskade Bella. 

När vi väl hade samlat till oss kraft och ork idag, vilket tog lång tid. Så begav vi oss till kyrkogården för att tända ljus och göra fint. Hittade stenar med "mamma" "pappa" och "saknar dig" skrivet på i en butik förra veckan, som vi köpte och som vi idag la vid Bellas sten.



Grattis på din 3 månadersdag älskade lilla Bella. Vi älskar och saknar dig över allt annat!

Dagen har varit tuff, känslan av tomhet, saknad, sorg, ilska och rejält med tårar har följt oss hela dagen. Men vi har tagit oss igenom den tillsammans.

fredag 20 december 2013

Lite fredags tankar

Så. Efter två riktigt långa och fullspäckade dagar på jobbet är jag äntligen hemma igen och är nu ledig i nästan en vecka. Imorgon blir det sovmorgon, sen är det bara besök på kyrkogården som också är inplanerat. Får väl se vad som i övrigt kommer att ske, om vi kör någonstans eller bara stannar hemma. 

10 dagar till TD, och kroppen säger mig inget speciellt. Vill verkligen hoppas och tro på att det gått vägen denna gången - allt kändes så mycket bättre och positivare under behandling och inseminationen, men jag vågar inte. Ärligt talat så försöker jag tänka på sämsta utgång (minus på TD), känns bättre på något sätt att inte tro att det ska gå vägen. Har väl att göra med att jag vill undvika att "falla" lika högt, som jag skulle göra om jag hoppas och räknar med att det ska gå vägen. Men hoppet och önskan sipprar igenom lite då och då.

Något positivt har hänt idag i alla fall, mannen har fått förfrågan om förlängning på jobbet. Så när det gäller ekonomin, känns det lite lugnare ett bra tag till. 

onsdag 18 december 2013

Förberedelse

Ledig idag med, så det blev lite sovmorgon idag med - men inte lika lång som igår. Dagen har för övrigt handlat om hushållsarbete och förberedelser. Jobbar 10-22.30 torsdag och fredag, sen är jag ledig tills nästa fredag. Så i år ska jag faktiskt vara ledig över jul. 

Men "glädjen" av ledigheten är kortvarig, för när jag kommer tillbaka nästa vecka - har även kollegan (den som jag nämnt tidigare och verkligen inte vill träffa eller jobba med) kommit tillbaka. 

Eftersom jag har de två passen framför mig, så har jag idag sett till att laga en del mat. Så nu står det både lunch och kvällsmat (för både torsdag och fredag) till både mig och mannen i kylen. De sista julklapparna från mig och de från mig + mannen (och de från hundarna) är inpackade och klara nu. 

Med mindre än en vecka kvar till julafton, känner jag mig helt tömd på energi och bara tanken på allt "firande" och umgänge med andra får mig att rysa i hela kroppen. Vet inte hur jag ska orka med nästa vecka. Får försöka ta en dag i taget, och inte titta framåt den närmsta tiden helt enkelt.

tisdag 17 december 2013

Något som varit bra

Om jag ska hitta något som varit bra med dagen, så är det att jag varit ledig mer eller mindre hela dagen. Så jag har sovit bort större delen av den med. Vaknat till några gånger för toabesök, äta, gå ut med hundarna, svara i mobilen, läsa sms och läsa era varma kommentarer på bloggen. 

En annan sak som varit bra, var att vid veckans vägning idag stod vågen på -0,9 kg. Vilket innebär att pluset nu är 6,6 kg och att jag gått ner 5,8 kg sen 29/10. Är relativt förvånad över att kroppen varit så snäll vid detta försöket, för jag har trots allt nästan inte tränat något och jag äter lite mer vid försöken än mellan dem. Men kroppen vill kanske också bli av med kilona. 

Det tråkiga med dagens vägning var att det var sista gången med coachen (som jag haft sen jag började på ViktVäktarna). Hade köpt en liten present till henne och skrivit ett kort till henne om hur mycket hon betytt för mig. Så efter lite tårar och kramar, fick jag lova att höra av mig till henne när jag går i mål eller när "något annat väldigt trevligt händer igen" dvs att jag skulle bli gravid igen. Men hon tyckte också att jag skulle höra av mig om jag vill byta jobb (hon jobbar som enhetschef på ett särskilt boende). Jag kommer verkligen sakna henne, och hoppas att nya coachen är lika bra. 

Avslutade kvällen med att köpa några julklappar, så nu är det bara min lillebror kvar att köpa till. Känns skönt att kunna släppa den delen och bara fokusera på att ta mig igenom dagarna fram till TD.  

måndag 16 december 2013

Tungt och jobbigt

Sorgen efter Bella har verkligen vaknat till liv igen, har med största sannolikhet att göra med "alla andras glädjande besked". En hel del som fått barn nyligen, en del som meddelat att de är gravida och sen så har en del av er medbloggare nyligen plussat. Det har helt enkelt blivit för mycket just nu. 

Jag vill dock att ni ska veta att jag verkligen är glad för er skull, jag vet hur era resor sett ut och hur mycket ni kämpat. Men jag orkar inte skriva till er och gratulera - för med varje nytt plus i min omgivning ökar klumpen av rädsla och ångest i mig. Tänk om vi hade vår chans, och förlorade den. Tänk om vi aldrig får se ett plus igen. 

I hela den här röran känner jag hur en identitetskris tillsammans med självförakt, ångest och panik bara växer mer och mer. Allt det jag en gång trott, planerat och drömt om, bara försvinner längre och längre bort. 

söndag 15 december 2013

Tredje advent

Hade varit skönt att kunna säga: att allt känns så mycket bättre idag än vad det gjorde igår. Men då skulle jag ljuga - vilket jag inte kan se någon som helst anledning till. Visst, jag har inte gråtit konstant idag - men sen har jag också sovit större delen av dagen.

Något som varit bra med dagen är att jag fått umgås lite med mannen. Han hämtade mig på jobbet, sen blev det en sväng till matbutiken, blomsteraffären och kyrkogården innan vi var hemma igen. Åt lunch tillsammans innan det var tid för mig att sova. Bäst idag var att jag fick somna i mannens varma famn.

lördag 14 december 2013

Skitdag

Idag har tårarna verkligen varit närvarande hela dagen - vaknade med tårar, somnade med tårar, packade in julklappar med tårar. Det har verkligen varit en tung och mörk dag för min del idag, så full av sorg och saknad. Och det kommer bli en lång natt med eftersom jag jobbar natt denna helgen.

fredag 13 december 2013

1 år!

Idag är denna bloggen 1 år. Det bästa och värsta året i mitt liv, så skulle jag nog sammanfatta det. Kommer så väl ihåg hur jag kände mig dagarna innan jag tillslut började med bloggen, och jag trodde aldrig att livet kunde pröva mig mer/hårdare/värre än då. Men ack så fel jag hade. 

Kollade lite på hur många sidvisningar jag haft det gångna året, nästan 67 900. Och varje dag ligger jag mellan 300-600 visningar. Något jag aldrig trodde, för vem vill liksom läsa om mig, min man, vår resa, och allt som händer i våra liv. Samtidigt måste jag skicka ett stort tack till er alla! För all omtanke och allt stöd vi fått. Vissa känner jag, vissa vet jag vem ni är, vissa har jag träffat, men ni är också många som jag inte vet (undantaget vad jag vet om vissa av er genom era bloggar) vem ni är - men ni är alla underbara.

Idag har det återigen varit besök på KK/RMC, avslutar så klart veckan med att göra två besök - ett innan lunch och ett efter. Ska bli skönt att inte behöva åka in på ett tag nu. 

Inseminationen gick bra, kändes bättre på något sätt idag än förra gången. Har kanske att göra med läkaren och sköterskan som var där idag, men jag kände mig lugnare och mer avslappnad idag. 

Testdag är den 30/12-13. 

torsdag 12 december 2013

Ensam

Fjärde dagen i rad med besök på KK avklarad. Idag var det årets sista besök hos kuratorn, nästa tid är inbokad till mitten av januari. Fick dock börja med att gå och ta min Ovitrelle då den skulle tas 13.15 (tiden hos kuratorn var 13.00).

Blev många tårar vid dagens samtal för min del, många känslor och tankar som drogs upp - som jag hållit tillbaka/försökt att trycka undan. Så resten av dagen har jag känt mig extremt sårbar, ensam och osynlig. Att försöka handla julklappar (och få det överstökat) funkade inte, fick inte köpt något medan jag väntade på mannen som stack tillbaka till jobbet en sväng efter besöket hos kuratorn. När vi mötes upp igen, fick vi i alla fall köpt några klappar.

Vi fick lite "läxa" av kuratorn, som vi ska göra tills nästa gång vi träffas. Får se hur det går med den biten.

Snart är det fredag, och återigen tid för KK och RMC. Hoppas jag kan få sova ordentligt i natt, och känna mig relativt utvilad i morgon. Mannen ska lämna spermaprov vid 11 och sen är det inseminering 13.15.

onsdag 11 december 2013

Den har växt

Då var ett andra VUL gjort i detta försöket. Äggblåsan (på höger sida) vi hoppas på, har växt till sig en del sedan i måndags. Idag mätte den 16,9 mm (14,8 mm i måndags) så läkaren ordinerade mig - för säkerhetsskull - en dag till med Gonal-F, så denna gången blev det en ökning jämfört med förra försöket. 

Ovitrelle ska tas imorgon 13.15 (vilket är när jag är hos kuratorn, så det ska ju bli lite intressant) och sen är det insemination på fredag 13.15. Hade samma läkare idag som i måndags, och intrycket av henne blir bara bättre. Mannen gillar henne ordentligt, jag börjar också att gilla henne och hennes positiva inställning. 

Så denna veckan kommer verkligen bli en vecka med dagliga besök på KK/RMC. 

Efter VUL och ännu ett apoteksbesök var det bara att ta sig tillbaka till hemstaden för att komma på ett möte med nämnden nästan två timmar efter att det började. Men jag hann vara med på de mest kontroversiella paragraferna. När mötet var slut, blev det lite samkväm innan vi skulle äta julbord. 

I och med dagens ordination och platsen jag befann mig på, fick jag stå och förbereda kvällens Gonal-F i garderoben på restaurangen. Och sedan gå in på toa och ta sprutan (hade jag inte haft klänning hade jag nog tagit sprutan i garderoben med). 

Mätt och nöjd ska jag nu krypa ner i soffan bredvid mannen och kanske ge mig på att testa ps4 (resultatet av att gifta sig med en "spel-, elektronik- och prylnörd" är att vi sedan natten då ps4 släpptes i Sverige har haft en sådan hemma hos oss) - igen. En liten stund i alla fall, innan jag går och lägger mig.

tisdag 10 december 2013

Träff med specialisten

Idag var vi och träffade specialistläkaren/professorn inne på KK. Och idag var det ännu (trodde inte det skulle vara jobbigare idag än annars) jobbigare att gå in där. Kan vara för att jag fick gå in ensam, då mannens tåg var försenat. Att sätta sig i ett väntrum där alla andra har stora runda magar gör det verkligen inte bättre, men jag hade inget val - för läkaren har sitt rum på specialist mödravården. 

Dock var de ganska snabba på att hämta mig och följa mig till läkaren lite innan min utsatta tid, så jag slapp att sitta och våndas i en evighet (allt över någon minut är en evighet i den situationen!!). Mannen han komma, även om jag fick "springa" ut och hämta honom i korridoren någon minut in i besöket.

Vi fick gå igenom allt som hänt, dagarna innan missfallet, alla känningar/allt jag inte kände innan, vårt bakgrund, ALLT. Grät en hel del, kunde inte hålla tårarna tillbaka. Men det kändes bra, för han var väldigt grundlig och noga med att ta reda på så mycket han kunde om oss och vår situation. Han gick även igenom allt om cervixinsufficiens och cerklage vad/hur/när/varför. Väldigt pedagogisk. Här hittar ni mer information av "vår" läkare Per Olofsson.

Hur som helst, efter all information och genomgång kom han (och vi) fram till att när/om (mannen och läkaren säger NÄR. Men jag säger OM) jag blir gravid nästa gång, ska jag kontakta dem för att boka tid för operation. Detta kommer att ske runt graviditetsvecka 13-14, och med mitt jobb - kommer jag även med största sannolikhet sjukskrivas resten av graviditeten i samma veva som operationen görs. 

Så har vi riktigt mycket tur på vår sida, kan det vara så att jag kommer behöva ringa honom och boka in en tid redan i början på nästa år. Hoppas, hoppas, hoppas att VUL imorgon ser fint ut och att äggblåsan växt till sig rejält och att ägget blir befruktat och sedan gräver ner sig och fastnar ordentligt i livmodern. Det skulle innebära att jag får avsluta året med ett plus. För min eventuella testdag skulle hamna på någon av dagarna innan nyårsafton. 

måndag 9 december 2013

RMC och VUL

Då var veckan med att springa på RMC och KK igång, har tider inbokade måndag, tisdag, onsdag och torsdag än så länge. Och det är lika jobbigt varje gång jag måste gå igenom entrén, mår lika illa och får samma känsla av sorg och tomhet varje gång jag sätter min fot där numera. 

Så om ni någonsin ser en som springer igenom entrén och rusar upp till tredje våningen är det säkert bara jag som försöker komma ifrån platserna som jag absolut inte vill befinna mig på. För i entrén finns det ALLTID minst två nyfödda bebisar och nyblivna föräldrar. Och på andra våningen, till vänster är där vi var på när vi fick beskedet om vad som hänt. Och till höger är avdelningen där jag blev inlagd och födde Bella. Tredje våningen är den enda våningen jag står ut med numera, så det är tur att RMC, kuratorn och specialistläkaren alla ligger placerade på tredje våningen.  

Hur som helst. Idag var det VUL, fick en läkare vi inte haft tidigare. Men det gjorde absolut inget, för hon var väldigt lätt att ha och göra med - och det märktes att hon kikat i våra journaler innan vi blev inkallade för mitt VUL. 

Resultatet av dagens VUL: 

  • Slemhinnan ser bra ut, rätt tjocklek och allt. 
  • På vänster äggstock fanns det en blåsa på knappt 8,6 mm och några blåser som växt lite, men inte tillräckligt för att ens mäta. 

Här kände jag en klump i magen, för det är på vänster sida som mina äggblåsor växt vid behandling (sen vi började på RMC). Och om största blåsan bara var 8,6 mm, så skulle det innebära att detta försöket varit sämst (av de försöksomgångar som fått äggblåserna att växa). Klumpen släppte lite när hon gick över för att kolla på höger sida. 

  • På höger äggstock fanns det nämligen också en blåsa, den mätte 14,8 mm. Även här fanns det någon blåsa som växt till sig lite grann, men som ändå var alldeles för liten för att räknas in.
Läkaren ordinerade återigen Gonal-F ikväll och imorgon kväll och så bestämde hon att jag ska komma in på ett nytt VUL på onsdag. Och om allt ser ut som det ska, blir det insemination på torsdag eller fredag. 

söndag 8 december 2013

Andra advent

Dagen har varit lugn och jag har spenderat den tillsammans med med mannen. Började med sovmorgon, som var välbehövlig för bådas del. Så efter en sen men god frukost och en del mys med hundarna körde vi iväg för att sätta igång att köpa julklappar, har inte så många att köpa till i år - vilket är tur - för jag känner ingen ork, lust eller glädje inför denna julen. 

Även om jag fått väldigt mycket kvalitetstid med mannen. Så skulle jag ljuga om jag säger att dagen varit bra, lika så om jag skulle säga att jag njuter av att räkna ner dagarna till julafton och nyår. 

Har varit mycket sorg och tårar för min del idag. Och jag har verkligen inte kunnat kontrollera dem heller, började gråta när vi körde till shoppingcentret. Även inne i några butiker kom tårarna, den ena gången var mycket värre än de andra - för då gjorde sig smärtan även påmind rent fysiskt i hela kroppen. 

Det "sjuka" i allt samman är, att jag i vanliga fall brukar vara färdig med allt som hör julen till redan lagom till första advent. För även om jag tyckt att vissa delar som hör julen till varit jobbig genom åren som ofrivilligt barnlös, så har jag ändå älskat julen och sett fram emot den. 

Men inte i år. Jag tycker bara det är jobbigt, har satt upp stjärnor och ljusstakar i fönstren och tagit fram adventsljusstaken och våra årliga chokladkalender. Det är allt. Inga julgardiner, inget julpynt, inga julklappar (undantagit de 2½ paketen som vi köpte idag), inga julkort gjorda (har under alla åren gjort egna), inga julkort skickade eller inköpta heller. Ingen julglädje som infunnit sig, bara sorg, tomhet och saknad.

Imorgon är det återigen tid för VUL, hoppas att vi får se en eller två blåsor som växt till sig ordentligt. Haft mycket mer känningar i magen vid denna omgången jämfört med förra, så jag hoppas att det är ett gott tecken i alla fall. 

lördag 7 december 2013

Helt slut

Trots att jag har ledig helg från jobb, så har dagen varit sjukt intensiv, lång och jobbig.Och den började med alldeles för lite sömn. Mannen och jag var och lämnade mannens moster + sambo vid tåget för att de skulle åka ner till Kanarieöarna tidigt på morgonen (det blev så klart lite förseningar pga stormen. Men de kom iväg). Så vi körde hemifrån en stund innan 01 och var hemma igen vid 03. Efter en snabb dusch (frös så in i) var det bara att krypa ner i sängen och försöka få lite sömn.

Morgon började 4,5 timme senare. Var bara att stiga upp och göra sig färdig, lämna hundarna hos mannens mormor och morfar för att gå på möte, även om jag verkligen inte kände mig ett dugg manad till att vara där (vet att mannen inte heller kände för det). Mötet blev så mycket längre än tänkt, 09-17. Var nära på att gå tidigare vid ett flertal tillfällen, men jag tvingade mig att bita i hopa och ta mig igenom mötet. 

Så planen att hitta på något ikväll, skippar jag och mannen. I stället kör vi hemmamys han och jag - ensamma - hemma, tillsammans för första gången på en evighet. Det kommer dock bli en tidig kväll, känner hur kroppen är slut och ögonen är ganska så tunga redan nu.

Får se om vi kommer hitta på något tillsammans imorgon. Eller om vi fortsätter med att bara ha lite hemmamys och kvalitetstid tillsammans, för att ladda inför nästa veckas springande på RMC och KK. 

torsdag 5 december 2013

Prästen

Fick ett samtal idag, ett samtal jag var långt ifrån beredd på att få. Det var "vår" präst som ringde. Prästen som höll i Bellas begravningsceremoni (men som även vigde oss för 6 1/2 år sedan och var min konfirmationspräst), så hon har funnits med en del i mitt och mannens liv. Hon kan vara lite små vimsig, men hon är så öppen och omtänksam. Och man kan prata om allt med henne, som att jag inte är troende och kommer absolut inte bli det efter vad vi tvingats gå (går) igenom.

Hur som helst, så ringde hon idag för att fråga hur jag och mannen mår - hur vi verkligen mår. Tänk att något så litet kan göra att hela dagen känns lite bättre, även om frågan också fått mig att gråta till och från sedan dess. Berättade i alla fall att vi kommit igång med nya försök, men att första försöket misslyckades och att det gjorde att det blev ett rejält bakslag. Samt att vi nu påbörjar ännu ett försök.

Fick frågan om hon får lov att tända ett ljus för oss och Bella och be en bön för oss, vilket jag sa att hon gärna fick göra. Hon lovade att hon ska hålla tummarna för att detta försöket ska gå vägen. Innan vi la på, så påminde hon mig om att  det bara är att ringa om vi behöver/vill prata av oss lite. Trodde aldrig jag skulle säga detta, men: jag är väldigt tacksam över att ha henne i mitt liv.

Ikväll innan jag skulle till jobbet, var det även tid för första Gonal-F sprutan i detta försöket. Kändes lite mer denna gången, sved till lite mer än förra försöksomgången och jag känner mig lite mer öm i huden.

Längtar till morgondagen, och att jag går av sista natten för denna omgången. Ska äntligen få umgås med mannen. De senaste två veckorna har vi nästan inte varit i samma rum, undantaget är några nätter då vi åtminstone sovit i samma säng. Men i helgen kommer vi vara tillsammans, även om större delen av lördagen kommer försvinna på ett långt möte. Men vi ska båda vara på mötet, så vi kommer vara med varandra - även om det kommer vara många fler där.

onsdag 4 december 2013

Ren och frisk?

Att spendera nätterna på jobbet, ökar min tankeverksamhet mer än något annat. Att spendera så många timmar (11 h) vaken och ensam, (med avbrott för att hjälpa brukaren med lite olika saker så klart) sätter igång både det ena och det andra. De flesta nätterna slutar med att jag gråtit någon timme, är irriterad på någon/några och saknar min mans varma och tröstande famn (även om jag minst hälften av gångerna är irriterad på honom av olika anledningar). 

I natt har tankarna fokuserat väldigt mycket på detta försöket, hänger så klart samman med att vi precis gått över till andra försöket och för att jag igår var och hämtade ut min Gonal-F på apoteket. 

Det som slog mig tidigt i morse är att min kropp har nog aldrig varit renare och friskare(?) än vad den är nu. Så våra förutsättningar att lyckas borde vara lite bättre nu än vad de varit tidigare. 
  • Med undantag för den 5/10 (bröllop i Stockholm) så har jag inte druckit en droppe alkohol på nästan 5 månader (sen den 5/7 när vi var ute och åt i Göteborg) 
  • Och snart (om 5 dagar) har jag även varit helt rökfri i 5 månader (!) 
  • Sen den 1/11 har jag även trappat ut mitt intag av koffein, i form av Pepsi max, te och kaffe. Sedan lite mer än 2 veckor har jag mer eller mindre varit helt utan koffein - dricker enbart rooiboste samt ört- och kryddte numera. Pepsi har jag kanske druckit ett eller två glas/veckan (jämfört med 1,5 -2 liter om dagen) de senaste tre veckorna.
  • Äter dagligen folsyra och behepan.
  • Är ännu mer noga med att få i mig kalcium (har alltid haft svårt att få i mig ordentligt med mjölkprodukter).
  • Även om jag gått upp en del sedan i somras, så ligger mitt BMI under 30. Är i dagsläget 27,6 (jämför det med vad det var den 31/1-12, då var mitt BMI uppe i 39,4). 
  • Och av de 12,4 kg som jag gått upp mellan pluset den 8/7 och när jag gjorde min "nyinvägning" den 29/10 är 4,5 kilo borta igen. 
  • Har varit väldigt duktig med att variera min mat och minskat ordentligt på det dumma tröstätande som kom tillbaka efter missfallet. Lagar nästan all mat själv, väldigt lite färdigmat/snabbmat (tom mindre än tidigare). 
  • Rör på mig så gott som dagligen (undantaget har varit de dagar min rygg/svank har gjort så ont att jag knappt kunnat röra mig), minst 30 minuter.
Med allt detta så borde (tycker jag) min kropp/livmoder vara en helt perfekt plats för ett befruktat litet ägg att fästa, växa och utveckla sig till ett småsyskon åt Bella. 

För att förbättra chanserna ännu  mer, ska jag se till att få ordentligt med sömn nu - innan jag ska tillbaka för andra natten på jobbet.

måndag 2 december 2013

Ledig är inte alltid ledigt

Idag har varit en så kallat ledig dag. Är ledig enligt schemat på jobbet, är relativt ledig enligt kalendern, men dagen har varit allt annat än ledig. Fick åtminstone börja dagen med sovmorgon (undantaget att jag vaknade av mannens larm när han skulle upp, men jag somnade om). Sen var det bara att börja ringa en del telefonsamtal.

Telefonsamtal för att: få tag på chefen om ledighet nästa måndag (fick dock inte tag på henne, lämnade ett meddelande), ombokning av tid till tandhygienist (resulterade i en tid redan 1 timme senare), ombokning av besök till företagshälsovården ("Kontroll av nattarbetare").

Tog en sväng förbi kontoret för att lämna lite papper till chefen och till samordnaren efter jag var klar hos tandhygienisten. Träffa min chef precis efter hon fått mitt meddelande. Så nu har jag fått ledigt på måndag, tur att jag har en del innestående KOMP att plocka ut. 

Hade egentligen ett möte idag på eftermiddagen, men jag kände redan i helgen att jag var tvungen att hoppa över det. Jag känner mig helt uttömd efter allt som helgen inneburit rent känslomässigt för mig. 

Men nu under kvällen är jag ledig, och den ska jag spendera i min ensamhet (dock tillsammans med mina hundar) och bara försöka andas och samla kraft för att köra på ett nytt försök. 

söndag 1 december 2013

Andra försöket

Då var det min officiella TD, så även om jag blöder ordentligt (har äntligen lugnat ner sig lite) var det bara att ta det där förbannade graviditetstestet när jag steg upp. Testet visa precis vad vi trodde, negativt. 

Så med andra ord, första inseminationsförsöket misslyckades.

Så nu startar vi med andra försöket med insemination. Ikväll är det Pergotime, och Gonal-F är beställda så att jag hinner få dem innan den ska användas. Vilket är på torsdag och fredag. Nästa måndag blir det VUL igen, så jag måste ringa chefen och ta ledigt den dagen.