Då var det ny vecka igen, och även en ny månad... April... Och där med är det snart tid för att fylla år igen. Ångesten börjar redan byggas upp, detta året blir jag 29 år och jag har fortfarande inga barn. Jag som trodde att jag skulle få bli mamma innan jag fyllt 21, eller åtminstone skulle jag och min man vara gravid/föräldrar innan jag blev 25. Men så är inte fallet.
En stor del av min identitet har alltid byggt på att jag skulle bli en ung mamma (som enligt mig var att man är under 25), jag skulle även ha många barn. Att jag dessutom hittade min stora kärlek som sjuttonåring, stärkte bara den delen av min identitet ännu mer.
Jag älskar ju barn över allt annat egentligen, men det gör numera bara så ont i mig när de är i min närhet. Det har blivit så pass jobbigt med gravida och bebisar att jag mår illa bara av tanken på att behöva umgås med dem. En av anledningarna är att jag alltid får höra att jag har så bra hand om barn och att de trivs hos mig, och att jag snart kommer bli mamma själv. Gissar på att det är alla dessa kommentarer och hintar i kombination med att det jag byggt upp en del av min identitet på inte skett, som gör att hela situationen blir ohållbar och att ångesten inför födelsedagen blir så stor.
För ärligt talat, jag bryr mig inte ett dugg om att jag blir ett år äldre på pappret - det jag bryr mig om, är att jag bli ett år äldre utan barn.
Det är så jobbigt att se sina planer gå i kras. Men än är det inte för sent att få många barn. Även fast du inte kan bli vad du anser vara en ung mamma så kan du fortfarande bli mamma, och jag är säker på att du kommer att bli en underbar sådan.
SvaraRaderaBara orka kämpa vidare.
Kramar!
Mamma ska jag bli! På ett eller annat sätt. Tycker väl inte att jag är "gammal", men när jag tittar på min omgivning så har de flesta blivit föräldrar innan de fyllt 25 år. Brukar skämta med mannen att vi borde flytta till Stockholm, för där hade ingen ifrågasatt varför vi inte har barn/när vi ska skaffa barn.
RaderaKram.
Kramar!
SvaraRaderaTack
Radera