tisdag 30 april 2013

Tänka positivt

Idag har jag haft sjukt mycket smärta och kramp i magen och mått riktigt illa större delen av dagen. Detta är jobbigt oavsett när det är, men extra jobbigt är det när man spenderar drygt 13 timmar på jobbet. Men jag lyckades bita ihop och ta mig igenom arbetspasset och är nu hemma igen.

Det enda jag kan göra är att försöka tänka positivt och hoppas på att det är växtvärk (från helvetet) från de båda äggblåsorna som gör sig till känna. Det är i alla fall så jag har försökt tänka hela dagen och ska även försöka ha den inställningen imorgon med, för då ska jag jobba igen. Och sen på torsdag får jag veta om det är mina äggblåsor som växt till sig och gett mig kramp och smärta.

måndag 29 april 2013

VUL

Gårdagens "panikattack" har lagt sig lite, och dagen började i alla fall ganska bra. Träffade V i skolan och fixade till det sista på vårat examensarbete, så nu är det inskickat och allt vi kan göra nu är att vänta på opponering och examinatorns beslut. 

Kl 13.30 var det tid för VUL. Två äggblåsor hade börjat växa, men de var endast ca 10 mm i diameter. Känslorna under VULen gick upp och ner och lite upp igen. Äggblåsorna såg större ut först, så först tändes hoppet sen blev det mörk när vi såg måtten på dem. Men läkaren ville boka in en ny VUL på torsdag då jag påbörjade Pergotime kuren två dagar senare vid detta försöket jämfört med tidigare försök. 

Läkaren tyckte vi skulle försöka vara positiva då det finns en chans att de bara behöver några extra dagar på sig att växa till sig. Och är det så, så kommer det finnas två stora fina äggblåsor på torsdag. Dock tycker jag det är svårt att tänka positivt, speciellt när äggblåsorna varit mindre för varje gång de senaste tre försöken. 

Fick även frågan av läkaren idag (var hos annan läkare än den som lagt upp vår "plan") om vi pratat med vår doktor om hur många försök med Pergotime vi ska göra och vad vi ska göra sen. Svara att detta var sista försöket med Pergotime, och det tyckte han verkade klokt. Så nu är frågan vad som kommer hända på torsdag om VULen visar på att äggblåsorna inte växt mer. 

För att försöka muntra upp mig lite efter besöket på RMC, så blev det en sväng på stan. Lunch, shopping och fika. Det blev en ny väska och hittade även en jacka (har letat efter en ny vårjacka i minst en månad) så nu känns faktiskt dagen lite bättre.

Nu ska jag dock ta och krypa upp i soffan med mjukiskläderna och inte göra något! Jag ska njuta av att inte ha några måsten att fixa till innan jag ska lägga mig. 

söndag 28 april 2013

mår skit

För en stund sedan kom verkligheten ikapp mig, och jag mår riktigt riktigt illa och dåligt. Har jobbat hårt med att inte tänka på att vi är mitt uppe i ett försök och det har fungerat ganska bra. Har även ansträngt mig för att ha en positiv inställning och tänka positivt inför detta försöket. 

Och det har fungerat, fram tills idag. Allt som behövdes för att dra undan fötterna på mig, var en kommentar från en person till en annan precis sidan om mig. Om att personen hade något att berätta osv... Detta händ för ca en timme sedan och jag sitter fortfarande och försöker hämta mig. Det var inte vad jag befarade, men alla känslorna som jag fått om det varit det - de kom ändå. Så nu önskar jag bara att få komma hem och få bearbeta alla mina känslor. 

Det kunde knappast ske på en sämre dag. Är väldigt orolig inför morgondagens VUL. För tänk om... tänk om ingenting har hänt...

Om inget har hänt, eller rättare sagt - om detta försöket misslyckas, måste jag nog tvinga mig själv att verkligen överväga om jag ska be om att få ett litet uppehåll från försök eller om jag ska trycka på för att få ta nästa steg i vår behandlingsförsök för att få chansen att en dag få bli föräldrar till vårt lilla önskebarn. 

lördag 27 april 2013

På väg hem

Då var jag på väg hem efter en trevlig utekväll med V. Har haft en riktig trevlig kväll, med massor av samtal och diskussioner. Måste dock erkänna att det kändes konstigt att inte beställa ett (minst) glas vin och smutta på under tiden som vi pratar på om allt mellan himmel och jord.

Fast samtalen flöt på som vanligt och stämningen har varit på topp. Man skulle nästan kunna tro att vi inte träffats på flera månader, men i verkligheten så har vi träffats mer eller mindre dagligen den senaste tiden då vi skriver vårt examensarbete tillsammans.

Även om det kändes konstigt att inte dricka, så känns det helt klart värt det. För det är ändå så att jag inte vill hamna i situationen att försöket inte lyckas och då börja fundera/tänka på om festandet kan ha varit det som påverkar utvecklingen av äggblåsorna och de kära äggen.

fredag 26 april 2013

Lite orolig

Känner mig inte så positiv inför måndagens VUL, är helt enkelt orolig för att inget ska ha hänt. Försöker tänka positivt, men är orolig att vår medvind ska ta slut innan måndag. - För det är så det känns just nu, allt har flutit på och många positiva saker har hänt de senaste två veckorna. 

Hoppas/önskar innerligt att där ska finnas en (eller fler) stor fin äggblåsa på måndag och att allt ska gå vägen denna gången. Men samtidigt så tar jag med erfarenheterna från tidigare försök och då även besvikelse känslan från dem, och det är väl det som gör att det är så svårt att försöka tänka positivt. 

Känns som att jag sitter fast i två ytterligheter samtidigt (framtidshopp-hopplöshet), glädjen av att vi är mitt uppe i försöket samtidigt som alla tankar på "varför jag" och "vad man gjort för att förtjäna att vara i denna situationen" samt stressen av att få ihop livet i övrigt med mediciner, biverkningar, telefonköer och turer in till RMC för undersökningar. 

torsdag 25 april 2013

Snart helg

Sitter på jobbet nu, för att jobba tredje natten i rad (sista passet denna veckan). Tyvärr så kommer jag inte hem direkt efter jobbet då vi ska APT imorgon. Ska bli skönt att vara "ledig" i helgen. Ska spendera större delen av helgen med att fixa till det sista på uppsatsen, sen så ska jag gå ut på lördag.

Utekvällen har varit planerad sedan länge, men eftersom jag är mitt uppe i ett försök så kommer jag inte att dricka någon alkohol. Tar trots allt de sista två Pergotime tabletterna samma dag. Känns bara onödigt att dricka.

En riktigt glädjande sak hände idag. Min man fick ett telefonsamtal i förmiddags från stället där han var på intervju tidigare i veckan. Han har fått jobb, förvisso är det sommar jobb. Men han börjar om två veckor och har sedan ett arbete att gå till fram till siste augusti.

onsdag 24 april 2013

Lite funderingar

Funderar på hur länge jag ska ha mens denna gången, för jag är nu uppe i sjätte dagen och den är fortfarande ganska riklig. Dessutom så har jag nu tagit Pergotime i två dagar. 

Hoppas på att mensen slutar imorgon, så att kroppen  har en chans att bygga upp en ny, tjock och fin slemhinna om det på måndag visar sig att det finns någon äggblåsa som vaknat till liv och växt till sig rejält av denna omgången Pergotime. Och ärligt talat, så är jag bara trött på den. 

Funderar också på om jag föredrar Provera eller Primolut. Jag märkte knappt av några biverkningar under tiden jag tog Proveran, men däremot så har jag haft en riktigt rejäl (extrem) mens samt väldigt jobbig mensvärk som suttit i lika länge som mensen. 

När jag tagit Primoluten så har jag haft ganska mycket biverkningar och varit ganska påverkad av dem under kuren, dock har mensen varit mer normal (i alla fall enligt mina mått) och den har varat i ca 4-5 dagar. Har även haft en del mensvärk, men den har kommit till och från och varat de tre första dagarna. 

tisdag 23 april 2013

Min födelsedag

Måste säga att denna dagen har överträffat sig själv flera gånger idag. Trodde att dagen skulle bli ganska jobbig och stressig, men allt har flutit på i lagom takt och jag känner mig ganska harmonisk.

Dagen började tidigt, då jag skulle upp och iväg till skolan. Men mannen steg upp, sjöng för mig och gav mig mina presenter. Det ena paketet innehöll något jag inte väntat mig, men önskat mig en längre tid. Fick nämligen en kandelaber från Georg Jensen. När presenterna var öppnade, var det bara att stiga upp och göra sig klar och ta sig in till skolan. 

Blev några timmar med underbara V och en hel del fixande med vår uppsats, och imorgon ska vi ha en sista träff med handledaren och titta igenom allt. När jag sen kom hem efter lunch, stod det en stor vacker bukett med tulpaner i alla möjliga färger och välkomnade mig i hallen. Mannen har börjat lära sig, det har gått 11 år sedan vi träffades och det är först nu han verkligen inser vad det är jag gillar och vill ha. 

Eftersom att det är den 23 april, har jag även startat fjärde omgången av Pergotime. Så nu är det bara att hålla tummarna på att allt går som det ska och som vi vill. 

Tisdag innebär även vägning för min del. Så vid 16.30 stack jag till ViktVäktarna. Dagens resultat chockade mig ganska rejält! Vågen visade nämligen att jag gått ner 1,9 kg sen förra tisdagen. Helt sjukt underbart! Mitt BMI är nu nere på 25,1 och jag är "ynka" 0,1 ifrån att ha ett normalt BMI. 

Är så sjukt stolt, trodde aldrig någonsin att jag skulle klara det. Och absolut inte efter det att vi började på RMC och alla mediciner jag tagit sedan sex månader tillbaka. Men jag har klarat det! Tänk att jag får fira min 29 årsdag med att väga mindre än vad jag någonsin gjort sedan tonåren, och även att vara så nära ett BMI under 25. 

Om en timme bär det av till jobbet och tyvärr kommer jag inte träffa mannen mer idag, för han stack iväg precis innan mig innan ikväll och han kommer inte hem förrän jag redan har börjat jobba.

En extra "present" var att jag idag även fick veta att jag klarat min sista tenta. Nu är det bara uppsats, praktik och ett mindre klinisk undersökning som ska göras innan examen. 

måndag 22 april 2013

ca 30 minuter

Jaha, då börjar klockan närma sig midnatt och den 23 april. Tackar för detta 28:e året och blickar fram på mitt 29:e år. 

När jag funderar på vad jag önskar mig i födelsedagspresent, finns det bara en enda självklar sak jag önskar mig. Och det är att detta fjärde försöket med Pergotime ska lyckas, jag ska ju dessutom påbörja kuren med Pergotime imorgon när jag vaknar. 

Sen har jag väl inget emot att få lite andra saker heller, men ingen gåva kan göra mig lyckligare än gåvan det skulle vara om detta försöket lyckas och vår väntan är över. 

lördag 20 april 2013

Lördag

Det är absolut ingen tvekan om det är mens eller mellanblödning jag har (tvekade gjorde jag väl egentligen bara på förmiddagen igår). För jag blöder fortfarande rikligt och mensvärken satte igång lagom tills jag gick och la mig igår. Sen har det snällt gjort sig påmind hela dagen idag. 

Så att jag nu äntligen är hemma, efter en lång dag på jobbet och en sväng till mannens mormor och morfar för att hämta hem våra hundar. De ställde snällt upp och passade dem idag, då jag skulle jobba hela dagen och mannen var iväg på möte hela dagen med. Så hundarna kunde helt enkelt inte vara hemma. 

Nu ska jag ta och förbereda maten till morgondagens arbetspass, och sen ska jag även ta och värma min vetekudde. För att sedan krypa ner i sängen och hoppas på att kudden kan hjälpa mig lite med mensvärken. 

fredag 19 april 2013

Inte räknat med

Vaknade riktigt tidigt i morse (innan 04.00) och kände mig väldigt kissnödig, så det var bara att stiga upp för att besöka toaletten. Dock hade jag inte räknat med att det skulle vara en "massa" blod på pappret, men det var det. Misstänkte först att det kunde vara någon form av mellanblödning, eftersom jag bara är inne på nionde dag med Provera. Tänkte inte mer på det och gick och la mig igen. 

När jag vaknade fyra timmar senare, kunde jag konstatera att det inte avtagit något. Gjorde mig klar och stack till jobbet. Bestämde mig för att avvakta fram till lunch innan jag eventuellt skulle ringa RMC. 

Eftersom inte blödningen avtog, så ringde jag till RMC. Fick pratat med en av SSK, och tillsammans kom vi fram till att detta är första mensdagen (ska ändå ta sista tabletten Provera imorgon, så jag avslutar kuren). Då jag använt Provera denna gången, ska jag börja med Pergotime den femte blödningsdagen. Vilket innebär att jag ska börja med Pergotime den 23 april, på min födelsedag. Hoppas på att det innebär tur att jag börjar med hormonerna på min födelsedag.

Att mensen började idag, bidrog till en del bekymmer med jobbet. Om den kommit som den skulle på söndag eller måndag, så hade jag varit ledig när jag ska in och göra VUL, men nu hamnade VUL på den sämsta dagen den veckan. Eftersom det finns lite strejkvarsel inom verksamheten, fick jag inte ta semester - utan fick snällt försöka lösa det på annat sätt. Efter många om och men (samt två snälla kolleger som ställer upp) så har jag nu fixat mig ledig.

onsdag 17 april 2013

dag 7

Har nu tagit Provera i sju dagar. Tre dagar kvar, sedan är det bara att vänta på att mensen ska komma. Dagarna går riktigt fort och tar på krafterna, slocknar tidigt (för att vara mig i alla fall) på kvällarna och sen är det fullt upp med uppsatsen i skolan. 

Men ärligt talat så är det skönt att ha så mycket att göra varje dag, för det gör att jag inte har tid att tänka på allt som har med vår vänta, detta försöket och längtan efter en liten att göra. 

Idag har dock varit ett undantag, varit ledig under förmiddagen idag. Så jag började min dag med en skön sovmorgon och sedan tog jag det lugnt hela några timmar innan det bar iväg på möte. Imorgon är det dock tillbaka till att stiga upp tidigt, för då ska jag in till skolan och träffa kära V och sen så ska vi även träffa vår handledare.

måndag 15 april 2013

Halvägs

Inser att jag är gift med ett stort barn. För idag var vi och köpte en ny PS3 till mannen min, för en del av mina sparade pengar (som var tänkt att användas till skor/väskor/mm). Men, den gamla har blivit riktigt kass och vi (ja även jag) använder den mer eller mindre dagligen. Den används ju till mer än att spela på. Nu förväntar jag mig dock att han passar upp mig extra mycket, annars kommer han inte få använda MIN PS3. 

Är halvvägs i antalet dagar med Provera nu, känner av en del biverkningar. Men de har varit mildare än när jag tagit Primolut, så det är jag tacksam över. Hoppas det fortsätter på det sättet, så att jag inte nu när jag tagit hälften får ökade biverkningar. 

Spenderat dagen i skolan med underbara V, så vår uppsats är verkligen på gång. Är super glad över att jag skriver den med henne, för vi arbetar så bra tillsammans och tiden går så sjukt snabbt. Efter flera timmar i skolan så tog vi en riktig skön promenad i solen. 

Eftersom vi umgås privat och har blivit riktigt nära vänner så har jag även förvarnat (med ett riktigt långt sms) henne, om att det finns en risk att vissa av mina biverkningar kan komma att gå ut över henne. Vilket tydligen inte skulle vara några problem. Men det känns så skönt att veta att det finns en förståelse och vetskap om varför jag är sur eller liknande. 


lördag 13 april 2013

Orkeslös

Idag har det verkligen inte hänt så mycket i detta hemmet. Finns en del måsten som måste bli fixade, men det får helt enkelt bli imorgon. 

Har verkligen inte haft någon ork eller lust idag, har främst spenderat dagen med att sova eller ligga framför TV:n och halv titta  på skitprogram. Eller egentligen har jag väl ork, men är inne i en svacka där allt känns hopplöst och där jag ifrågasätter varför livet ska vara så in i helvetes orättvist. 

fredag 12 april 2013

Ledig helg

Även om jag just nu mår skit och allt känns väldigt tungt, så är jag glad att vi börjar med fjärde försöksomgången nu. Eller glad vet jag inte, är väl väldigt blandade känslor inför denna omgången. Det är trots allt sista försöket med Pergotime. Tankarna på vad som kommer hända om det inte funkar denna gången heller, börjar komma. För ärligt talat så har jag väldigt svårt för att se att det skulle funka denna gången - det har ju inte funkat alla de andra gångerna. 

Jag hoppas att det funkar, men vågar inte att tro på det. Jag har heller inte hunnit bearbeta besvikelsen och sorgen från förra försökets misslyckande.

Det var riktigt jobbigt att jobba idag. Att behöva "spela" en roll, en roll där man är som vanligt tar på krafterna och jag är riktigt glad över att nu få vara hemma och dessutom vara ledig hela helgen. Eller ledig och ledig, jag ska inte jobba och vi ska inte iväg. Men jag måste se till att plugga en del denna helgen. Dock är jag ledig i den bemärkelsen att jag inte behöver vara social, jag kan vara precis som jag vill och må som jag vill. För den ende som kommer att se mig är mannen, och han vet hur jag mår och vad jag känner. 

torsdag 11 april 2013

Äntligen hemma

Då har jag äntligen kommit hem efter en lång och jobbig dag. Arbetspasset i sig har varit relativt lugnt, och det tackar jag för. Men i huvudet har alla möjliga tankar yrat runt. 

Var som sagt på RMC idag och gjorde nytt VUL samt ännu ett gravtest. Allt för att kontrollera att inget gått snett, eller om det fanns något som inte visade sig på testerna jag gjort. Men NEJ, testerna har varit korrekta med sina negativa resultat. Det fanns inget annat än "en fin" och tjock slemhinna i livmodern. Läkaren skrev ut en omgång Provera till mig, då jag måste ha en blödning. Sen hade hon inte tänkt längre. 

Så istället fick jag ta tag i allt och fråga när vi kan påbörja fjärde och sista försöket med Pergotime, hon kollade i min journal och och ställde lite frågor. Doktorn kom fram till att vi kunde påbörja fjärde försöket nu direkt (då jag hade ett längre uppehåll mellan andra och tredje försöket). Men att det blir lite annorlunda då jag denna gången ska ta Provera istället för Primolut innan jag påbörjar Pergotime behandlingen. 

Och som det tidigare inlägget idag, så vet jag inte hur jag känner mig. Vet att jag känner en enorm tomhet, men har samtidigt som kvällen gått också blivit överöst med alla möjliga känslor och tankar. Det absolut jobbigaste är besvikelsen och ilskan över min egen kropp. Är så trött på att den inte en enda gång kan ge mig en lätt match och göra som jag vill. Istället måste allt vara en hård kamp som jag känner att jag till och från håller på att förlora.

Tomhet

Sen jag lämnade RMC för ca sju timmar sedan, har jag funderat över vad det är för känslor jag har. Det är inte glädje, inte sorg, inte ilska, inte besvikelse och inte heller hoppfullhet. Men, för ca 10 minuter sedan slog det mig. Det jag känner är tomhet! 

Jag känner mig helt tom, och allt jag egentligen vill göra är att krypa ner i min säng och dra täcket över mig. Men jag istället får jag bita ihop några timmar till (jobbar nämligen fram till 22.30) och ta mig igenom resten av arbetspasset.

onsdag 10 april 2013

Kontakt

Efter ca 30 minuters telefonkö, kom jag idag äntligen fram till SSK inne på RMC. Svaret blev att eftersom senaste testet (togs igår) fortfarande är negativt, misslyckades även detta försöket. För så här långt in skulle det finnas tillräckligt med Hcg för att testet skulle bli positivt om mitt ägg blivit befruktat. 

Ett nytt ultraljud måste göras innan vi får påbörja en ny omgång. Detta då jag inte haft någon mens sedan början på mars. De hade en tid imorgon, vilket var problematiskt för mig då jag ska jobba. Men tackade ja till tiden, då jag kunde ringa och omboka den om jag inte kunde lösa det med jobbet. 

Börjar jobba 10.00 imorgon och tiden på RMC är 10.45. Så direkt efter att jag pratat klart med SSK, var det bara att ringa chefen och fråga om det fans någon möjlighet för mig att ta ut två timmars KOMP imorgon.  Förklarade varför och att jag fått tiden idag, och om det inte gick så fick jag ringa och boka om. 

Jag fick ett OK från chefen. Så istället för att vara på jobbet kl 10, blir det nu att köra in till Malmö med mannen och RMC. Och sen när undersökningen är klar, får mannen köra mig direkt till jobbet. Blir lite stressigt, men samtidigt så är det värt det. För jag vill inte behöva vänta innan jag ska börja med sista Pergotime försöket.

tisdag 9 april 2013

Omöjligt

Idag har jag försökt att få tag på SSK inne på RMC, men det har varit totalt omöjligt. Efter att i flera timmar fått höra: "Det är många som ringer just nu - var god försök senare" blev meddelandet sista gången jag ringde istället "Personen ni söker är inte anträffbar och du kan inte lämna meddelande på detta numret".

Så det är på det imorgon igen, tur att jag är ledig imorgon - så jag kan spendera dagen med att ringa och "jaga" SSK. 

Tycker det extremt frustrerande när man ska ringa till dem, för det är aldrig att jag kommit fram direkt. Istället så blir det att försöka flera gånger, och förhoppningsvis bli satt i kö. Och sedan sitta i telefonkö i drygt 15-30 minuter. Visst, det är värt det - när man väl kommer fram, men innan dess är det bara frustrerande. 

måndag 8 april 2013

Inte än

Idag har jag haft så mycket annat att tänka på och göra, så jag har inte "hunnit" ringa till RMC idag. Ärligt talat, så vill jag helst inte ringa en måndag heller. För då får man ändå bara sitta i en lång telefonkö, dvs om man ens kommer fram. 

Och fortfarande har ingen blödning kommit. 

Men imorgon ska jag ta och ringa, dock får det bli på eftermiddagen då jag sitter i möte hela förmiddagen. 

lördag 6 april 2013

100

Detta är det hundrade inlägget, och det som känns allra jobbigast med det är att jag/vi inte är längre i vår resa till vårt önskebarn nu än när jag började med denna bloggen. 

Eller lite längre har vi väl egentligen kommit, vi har gjort tre försök med Pergotime och har ett sådant kvar innan vi tar nästa steg i denna resa. Har även sedan starten, blivit opererad för en polyp och min och makens äktenskap har hunnit med en del hårda prövningar. 

Vi hoppas fortfarande på att det ska vara tredje gången gillt, men för varje dag som går känns det mörkare och mörkare ut med det. Snart är det ny vecka och då ska jag ringa och prata med de på RMC för att höra vad vi ska göra.

fredag 5 april 2013

11 år

Idag är det 11 år sedan jag och min man blev ett par, och det känns helt overkligt att det redan gått så många år. Vi har inte direkt firat det, för ärligt talat så slutade vi fira det året efter vi gift oss. Istället har jag spenderat dagen med min mamma och mina underbara kusiner. Vi har haft en heldag ägnad åt shopping, och kul har vi haft.

Lite dåligt samvete över att jag inte spenderade tid med mannen idag, så blev det att jag köpte present till honom. Det blev en ny parfym (som han varit sugen på ett tag) och så ett wienerbröd (då han är ett riktigt kakmonster). 

Extra överraskad blev jag när jag kom hem, för när jag kom in i hallen möttes jag av en riktigt fin vårbukett med ett kort i. På kortet hade han skrivit en riktigt fin och mysig kärleksförklaring. Hann med att umgås i drygt 30 minuter, för sen fick han köra iväg och handla och sen bar det av till jobbet för min del. 

Gällande försöket finns inget nytt att rapportera, ingen blödning har dykt upp än. Dock så har jag den senaste timmen fått lite kramp i magen, så får väl vänta och se vad som händer de närmsta dagarna. 

onsdag 3 april 2013

Lite egentid

Fortfarande har ingen blödning kommit, och jag har heller inte haft någon mensvärk. Eller någon värk överhuvudtaget i magen. Tog ett nytt test idag, och det var negativt (fortfarande). Så nu börjar jag bli ganska trött på att ingenting händer på något av hållen. Vill bara veta vad nästa steg kommer att bli.

Har blödningen inte kommit tills på måndag eller ett positivt gravtest, så blir det att ringa RMC. Vilket innebär att vi inte kan gör något annat än att återigen vänta...

Idag har jag varit helt ledig, ingen skola, jobb eller möte. Så jag har verkligen kunnat ge mig en del egentid. Vilket är svårt när alla tankar rusar runt i huvudet konstant. För att få lite kvalitet på min egentid blev det därför att träningskläderna åkte på och jag tog en Power Walk på lite mer än tre timmar (gick runt hela staden jag bor i). Var riktigt skönt, solen sken och jag fick rensat huvudet på många tankar.

Efter min egentid blev det filmmys i soffan med mannen och hundarna. 

tisdag 2 april 2013

Inte än

Nu är det sent på kvällen och någon mens har fortfarande inte dykt upp än. Den borde ha kommit i söndags, och det är två dagar sedan. Gjorde ett nytt test i helgen, och även det visade negativt. 

Det finns egentligen bara två alternativ till varför mensen inte kommit än:
1. Jag är gravid, men att hormonerna fortfarande inte gör utslag på gravtest. 
2. Min kropp spelar mig ett riktigt elakt spratt genom att skjuta upp mensen. 

Varje toabesök sker med en klump i magen. Och det är nästan så att jag tar ett djupt andetag innan jag går in, och andas ut först när jag ser att det fortfarande inte börjat blöda. Jag/vi fortsätter att hoppas på alternativ 1, men ingen av oss vågar tro för mycket på det. För risken är att besvikelsen blir extra stor då.

måndag 1 april 2013

Ångest

Då var det ny vecka igen, och även en ny månad... April... Och där med är det snart tid för att fylla år igen. Ångesten börjar redan byggas upp, detta året blir jag 29 år och jag har fortfarande inga barn. Jag som trodde att jag skulle få bli mamma innan jag fyllt 21, eller åtminstone skulle jag och min man vara gravid/föräldrar innan jag blev 25. Men så är inte fallet. 

En stor del av min identitet har alltid byggt på att jag skulle bli en ung mamma (som enligt mig var att man är under 25), jag skulle även ha många barn. Att jag dessutom hittade min stora kärlek som sjuttonåring, stärkte bara den delen av min identitet ännu mer. 

Jag älskar ju barn över allt annat egentligen, men det gör numera bara så ont i mig när de är i min närhet. Det har blivit så pass jobbigt med gravida och bebisar att jag mår illa bara av tanken på att behöva umgås med dem. En av anledningarna är att jag alltid får höra att jag har så bra hand om barn och att de trivs hos mig, och att jag snart kommer bli mamma själv. Gissar på att det är alla dessa kommentarer och hintar i kombination med att det jag byggt upp en del av min identitet på inte skett, som gör att hela situationen blir ohållbar och att ångesten inför födelsedagen blir så stor. 

För ärligt talat, jag bryr mig inte ett dugg om att jag blir ett år äldre på pappret - det jag bryr mig om, är att jag bli ett år äldre utan barn.