tisdag 21 mars 2017

Pyret är här!!!

Efter att ha spenderat nästan hela söndagen på förlossningen och varit vaken över dygnet. Så föddes pyret äntligen klockan 03.47 igår morse. Det blev en lillebror, på 54 cm och 4515 gram. 

Ska försöka få till en förlossningsberättelse sen, men kan avslöja redan nu att det blev en vaginal förlossning tillslut med en gråtandes bebis på magen denna gången. Dock var det stor risk för att även denna förlossningen skulle sluta med ett akut kejsarsnitt.  

tisdag 7 mars 2017

Pyrets bf

Idag är det den 7 mars, vilket innebär att vårt lilla pyre är beräknad till idag. Men med knappt två timmar kvar av dagen, vågar jag ganska så säkert säga att pyret är minst lika mycket tidsoptimist som sin storasyster och pappa.

I mitt flöde på facebook blev jag dessutom påmind om att det idag är exakt tre år sedan busfröet (och blivande storasystern) blev till inne på RMC. Kan fortfarande komma ihåg känslan av att sitta i det där väntrummet och stirra på välkommen texterna på väggen i väntan på vår tur. Den blandade känslan av uppgivenhet och hopp på samma gång. 


Annars händer det verkligen inte så mycket här just nu, tar dagarna efterhand som de kommer i väntan på att vårt pyre ska komma och berika vår familj. Kämpar på med renovering och inreda huset också. Men allt tar längre tid, särskilt med en gigantisk mage och en trotsig tvååring. 

onsdag 15 februari 2017

När allt sker samtidigt

Har verkligen varit urkass på att uppdatera bloggen, men livet och vardagen har fått komma mellan och ta all plats den behövt. Det har varit allt annat än lugna veckor sedan senaste inlägget. Vi lever och har levt mitt i ett flytt- och renoveringskaos sedan förste februari. Kombinerat med diverse sjukdomar som dragit ut på renoveringen ännu mer. Alla har vi varit drabbade, mer eller mindre. Mannen är den som kommit undan mest "skonsamt" med sin matförgiftning första helgen i huset. Dottern drogs med 40 graders feber i nästan en vecka, kombinerat med ögoninflammation och förkylning (med massor av slem, snor och en del hosta som följd). 

Och jag, jodå några dagar med hög feber jag med. Och ett flertal omgångar av feberfrossa som legat på gränsen till krampanfall. Sen ögoninflammation även för mig och så tillslut även förkylning som satt sig så illa på lungorna att det fick bli läkarbesök och mediciner utskrivna för att jag skulle kunna andas något bättre och slippa hosta igång förlossningen (vilket jag var på gränsen till att göra natten till torsdag förra veckan). 

Nu börjar vi hämta oss igen, men min hosta har fortfarande inte släppt helt och mina stämband (och därmed rösten) är helt förstörda och jag känner mig som en tonåring i målbrottet kombinerat med värsta whiskeyrösten. 

I måndags var det den stora dagen förresten, dagen de klippte denna graviditetens cerklage. Var allt annat än en "smärtfri" upplevelse denna gången. Fick ingen smärtlindring alls denna gången (Lund) och det gjordes i en vanlig gynstol, till skillnad från förra gången (Malmö) då jag fick lustgas och det gjordes på förlossningen. 

Idag har jag gått in i vecka 38 (37+0), så nu är jag heller inte längre sjukskriven och bebis är heller inte längre prematur. Varit på besök hos bm idag, och allt såg bra ut för både mig och pyret. Den enda skillnaden är att pyret fortfarande ligger helt rörlig. Inte som sin blivande storasyster som låg ruckbar i flera veckor innan förlossningen och som fixerade sig nästan direkt efter att cerklaget togs. Så vi får väl se om busen i magen tänker fixera sig eller fortsätta leva rövare tills det är dax. 

För övrigt trivs jag ganska så bra i vårt hus. Det känns fortfarande konstigt och det har nog inte heller sjunkit in helt. Men det har nog också att göra med att vi fortfarande inte flyttar in på ovanvåningen och i våra sovrum än. Som sagt alla sjukdomar har försenat renoveringen i huset, men vi har tack och lov ändå en hel del yta att röra oss på. Lite dåligt samvete för dottern dock, som inte riktigt kan leka och busa som hon vill.

Förhoppningsvis hinner vi klart med alla tre sovrummen på ovanvåningen innan pyret föds, men annars är målet att vårt och dotterns rum ska vara färdiga och så får pyrets rum bli färdigt lite senare. Pyret kommer ändå att sova inne hos oss flera månader innan det är tid för eget rum. 

söndag 22 januari 2017

2017 är här och har varit här ett tag

Insåg precis att det redan gått 22 dagar på 2017, och jag har först idag fått tummarna loss att gå in och uppdatera bloggen. Eller ja, tummarna har nog varit loss flera gånger om och jag har varit på väg in för att uppdatera den också. Men andra saker har kommit mellan varje gång. 

Året har börjat relativt lugnt, eller ja så lugnt det kan börja när man har en småtrotsig tvååring, är gravid (med cervixinsuffiens), har två hundar, snart ska flytta och en man som är iväg på en del möten och utbildningar just nu. Som en extra bonus har vi hunnit med några riktigt jäkliga förkylningar med.

Imorgon ska vi på TUL, dels för att se hur pyret mår och växer men också för att se om pyret har vänt sig med huvudet ner igen. Pyret valde nämligen att vända sig till att ligga i säte för ca två veckor sedan efter att innan dess legat med huvudet nedåt och varit ruckbar. 


lördag 31 december 2016

Farväl 2016.

Då är sista året av 2016 här, och imorgon börjar ett helt nytt år igen. Så farväl 2016 och välkommen 2017. 

Jag hoppas ni alla får en trevlig kväll och natt, oavsett hur ni ska fira eller inte fira in det nya året. För vår del blir det en lugn hemmakväll, bara jag, mannen, busfröet, pyret i magen och våra två hundar. Blir en trerätters middag samt ostbricka vid tolvslaget. Och så blir det lite bingospelande och någon film. 

För ett år sedan valde jag att sätta upp nyårsmål istället för att skriva nyårslöften. Det inlägget finns här. Tidigare i veckan gick jag in och kikade på hur det har gått med mina mål för 2017. Och kunde ganska snabbt konstatera att målen jag satt var fullt rimliga, och att jag faktiskt uppnått alla utom ett. Och det jag inte har uppnått, skulle jag nog säga att det var det absolut svåraste målet för mig. Jag har jobbat på det, så jag har inte struntat i det åtminstone. 

Det här var mina mål för 2016: 
  • Satsar på att jag ska nå min målvikt innan året är slut. Är fullt möjligt om inte det är så att vi lyckas med syskonförsök. Har nu ca 13 kg kvar tills jag nått vad jag tänkt som målvikt (svårt dock att sätta en målvikt när man aldrig vägt så lite). 
    -Nådde min målvikt i somras, och hann dessutom även att bli guldmedlem innan jag fick lägga Viktväktarna på"is" igen.

  • I år ska jag anmäla mig och delta i minst två lopp (som är minst 5 km), oavsett om jag har någon att göra det med eller inte. Ett av dessa ska ligga nu på våren. 
    - Fick sprungit tre olika lopp innan jag blev gravid (med denna graviditeten), som gjorde att jag fick lägga löpningen på hyllan resten av året. Blev tre helt olika lopp, en halvmara, ett 5k lopp och ett 10k lopp.
  • Har även som mål att jag ska komma upp i 4 miljoner steg under detta året (innebär ett snitt på ca 11000 steg/dagen).
    - Nådde målet med 4 miljoner steg redan 23/12. Att jag lyckades nå och klara detta målet är tack vare att jag såg till att samla på mig extra många steg under första halvåret, för sen har jag haft restriktioner i hur mycket jag fått lov att gå och röra mig.
  • En plan för syskonförsök ska "spikas". Jag ska kontakta en specialist inom PCOS och stämma av med denna innan vi överhuvudtaget kör igång med eventuella IVF försök. Vi är redan uppe i ett år av syskonförsök nu, och inget har hänt än. Men bara under dessa dagar har vi hunnit spåna på en plan även om vi inte hunnit med att sitta ner och verkligen pratat om det (hann med en del när vi gick milen den 1/1).
    - Träffade läkaren i början av året och la upp en plan tillsammans med honom, och körde sedan igång direkt med hormonbehandlingar mm. Resten av detta målet har det ju skrivits en hel del om i bloggen, så ni vet alla som följt den att denna punkten verkligen är uppnådd nu. Är gravid i vecka 31 (30+3) nu, pyret mår bra och cerklaget gör sitt jobb med.

  • Ska bli mer "egoistisk" och börja prioritera mig själv mer istället för att alltid tänka på alla andra och vad de tycker och tänker. Våga säga nej mer och faktiskt även lägga lite pengar på mig själv utan dåligt samvete (något som aldrig hänt).
    - Är det enda målet jag inte lyckats uppnå. 
Kommer att göra samma sak detta året, och sätta upp mål för 2017. Har dock inte formulerat färdigt dem än, men kommer att ta med det målet jag inte uppnådde i år. När de är färdigformulerade kommer jag att lägga upp dem i ett nytt inlägg, är åtminstone min plan. 

söndag 25 december 2016

Hoppas att julen varit bra

Jag har verkligen tappat det här med att uppdatera bloggen. Tror att det mycket handlar om att jag inte längre känner mig trygg med den och för att jag fått en del skit för saker som skrivits i den. Sen har jag verkligen inte haft någon som helst ork över heller.

Graviditeten fortsätter att rulla på, mina värden fortsätter också att se bra ut. Är i vecka 30, och snart har vi passerat 75% av denna graviditet. Började veckan med att göra glukosbelastning, som gav helt normala resultat. Det enda som verkligen skiljer denna graviditeten från den med busfröet är att mitt SF-mått är större denna gången. Ligger inom gränsen för vad som är "normalt", men ligger precis under översta kurvan. Dock hänger det nog lite ihop med att pyret ligger väldigt högt upp, vilket börjar bli lite jobbigt nu. Särskilt när pyret lägger sig på tvären, för då får jag inte luft känns det som. 

Hoppas att ni haft en skön jul och att ni får några lugna dagar med återhämtning fram till nyår. Och om jag inte är inne och uppdaterar bloggen innan nyår, vill jag passa på att önska er alla gott nytt år! 

tisdag 15 november 2016

Hänt en del, så här kommer en uppdatering

Ni som läst bloggen ett tag, vet att jag och mannen varit på husjakt i ett antal år nu. Det har varit svårt att hitta något hus som uppfyller våra minimikrav (som ändå varit realistiska och vettiga), och de som gjort det är de som sålts fort och med enormt tryck. 

För drygt en månad sedan var vi och tittade på ett hus, det uppfyllde alla våra krav och hade dessutom en del av de där extra önskemålen med. Vi la bud direkt, och sedan blev det en långdragen Budgivning till följd. Efter 1,5 vecka med bud hit och dit, stannade vi och därmed förlorade vi högsta budet. 

Besvikelsen och den krossade drömmen om huset var ett faktum. Vi meddelade dock mäklaren om att skulle det vara något och köpet inte blir av är vi fortfarande intresserade. Men tiden gick och inte ett ljud. Så det var bara för oss att leta vidare. Igen. Men inga nya hus kom ut på marknaden av den typen vi vill ha. Det tog oss nog 1,5 vecka att gå vidare efter husförlusten, vi hade lett budgivningen så mycket och så länge att vi liksom räknade med att vinna. 

Men så ringde helt plötsligt mäklaren några dagar senare (2 veckor efter att vi förlorat huset) på uppdrag av säljarna. Köpet hade nämligen avbrutits då det skurit sig totalt mellan köparna och säljarna. Vi fick chansen igen, detta var på torsdagen och jag och mäklaren skulle pratas vid igen På fredagen. 

Den torsdagen blev väldigt speciell, för jag fick ringa och berätta det för mannen och sedan på sen eftermiddag vart det ett besök på ultraljudsmottagningen för nytt ultraljud av ärret efter snittet med. Och eftersom jag hade så sen tid denna gången kunde mannen lätt följa med dit, så vi fick båda se pyret en hel del då det blev två omgångar av ultraljud både på magen och vaginalt. Först med full urinblåsa och sedan med tömd blåsa. Eftersom min mamma hämtade busfröet på förskolan och passade henne, passade vi på att gå och äta på tu man hand och försökte prata ihop oss om huset. 

När fredagen kom hade vi inte riktigt bestämt oss än (hade dykt upp en del frågetecken/orosmoln). Pratade med mäklaren och förklarade hur vi kände och att vi inte riktigt hunnit bestämma oss, hon skulle kontakta säljarna och återkomma igen. En liten stund senare ringde mäklaren igen, säljarna gav oss helgen att tänka på det. Så förra helgen la vi på att bestämma oss och rådfråga våra föräldrar och några andra. När helgen var slut ringde jag mäklaren på morgonen och meddelade att vi ville ha huset och la ett bud på vad vi kände passade utifrån det som kommit upp och det som hänt. 

Blev ett långt dygn, men så på tisdagen (förra veckan) ringde mäklaren och meddelade att säljarna accepterat vårt bud och önskemål om ny besiktning. Det enda de hade annat önskemål om var datum för tillträde. Sen har det gått fort. I torsdags träffade vi mäklaren och säljarna och skrev på kontraktet och igår var vi och besiktigade huset. Och besiktningen visade inget nytt, däremot fick vi det ordentligt genomgånget av besiktningsmannen. 

Så idag ska jag sätta mig och läsa igenom alla papper en gång till och sedan ringa mäklaren och meddela att vi fortsätter köpet. Sen är det "bara" att betala in handpenningen och börja planera och packa (igen) samt säga upp vår lägenhet. 

Vi tar över huset drygt en månad innan pyret har BF, dvs den 1/2 2017 blir vi husägare. Och på tal om pyret, har jag nu gått 60% av graviditeten. Imorgon är tid för ny vecka igen också. Vi går in i vecka 25 (24+0) imorgon. Och så här långt in i graviditeten mår jag faktiskt ganska så bra. Psykiskt är det svårt, många rädslor att kämpa med. Fysiskt känns det ok, en del klåda har jag (särskilt när jag har kläder på mig). Har även lite mer känning i ryggen och i fogarna denna gången, men inte något som är smärtsamt. Halsbränna har jag fått med besked även denna gången. Och de senaste nätterna har varit jobbiga då jag känner mig så varm och inte kan sova. Stackars mannen får frysa lite nu, för inatt struntade jag i honom och stängde elementet och öppnade fönstret (tur för honom att det är jag som ligger närmast fönstret åtminstone.